Tiden som gått...

De senaste dagarna måste man faktiskt säga har varit fruktansvärt bra.

I lördags var det fotbollsfest på Andra Parkgatan 2B, då vi samlades ett gäng och kollade på Danmark - Sverige. (a.k.a "Skandalmatchen")

De som var här var:

• Jag (Bor här. Alltså rätt så naturligt.)
• Martin S (Nu i Tönsberg, Norge. Mycket, mycket tråkigt.)
• Klas (Som jag aldrig tagit en öl med tidigare, nästan.)
• Markus (Som jag satt i fönstret och drack öl med. Och då ska man komma ihåg att jag är närmast bizarrt höjdrädd, så att sitta i ett fönster tre våningar upp kräver sina öl för mig. Markus är också höjdrädd, så skriv gärna en rad om hur modiga vi är/var.)
• Johan S (Martins bror. Även någon form av ingenjör på Sunfab. Tror jag...)
• Jonas Palm (Johans kompis. Aldrig pratat med karln tidigare, men han var en trevlig karl.)
• Calle H (En legend i blogg-,innebandy-, och öldrickarkretsar.)
• Askur (Som räddade min söndag, då han hade köpt två liter mjölk åt mig. På min begäran, förstås.)
• Jocke D (Som var nykter, och därmed mycket tråkig antagligen. F.ö. den ende nyktre människan.)

Nu bör det tilläggas att jag inte riktigt är säker på om alla dessa människor var här, eftersom jag fan inte har ett enda vettigt minne från hela kvällen. Men jag har iaf för mig att de som är uppskrivna var här, och att jag inte missade någon. Pontus, var han här?

Det konstigaste med hela kvällen är att två hyrfilmer är spårlöst försvunna. Till saken hör att de skulle ha varit inlämnade i söndags, och de är ännu inte funna. Detta medför att jag nu har en skuld till Hemmakväll (Till Er som inte bor i Hudik: Hemmakväll är forna Videoteket) på ca 8457,50 :-. Det är lite jobbigt...

Sen på söndagen så åkte jag och M5-Klas ner på Möljen och åt en riktig bakislunch/-frukost, glassade lite i värmen, åkte lite bil, och sen åkte vi hem för jag måste helt enkelt skita... (Man måste det ibland)

På kvällen for vi till Borgarparken och kickade lite boll i den gassande solen med ett jävla gäng, b.la. Jocke Eriksson, Goude, Camilla F, Andrén m.fl. Även Ramin var med, och han visade prov på stora Sparka-boll-med-tofflor-egenskaper.
Det var iaf en jävligt bra dag, med undtantag för filmerna jag inte kunde återfinna då förstås.

Sen på måndagen och tisdagen så jobbade jag, vilket var tråkigt. Ska bli otroligt skönt att få komma till Norge och åtminstone tjäna lite pengar medans man jobbar, vilket man knappt kan säga att man gör på NWP.

Så, till denna bloggs main-event: Onsdagen.

Klockan 13.00 avgick tåget från Hudiksvall ner till Stockholm, och på detta befann sig då jag och Askur. Bägge två med konstant, mer lr mindre åtminstone, en varsinn öl i näven. På något sätt kändes det extremt legitimt att dricka öl då man satt i den svenska landslagströjan, eftersom 95% av alla som såg en förstod att man laddade inför kvällens drabbning mot Island. (Askur är islänning, så han yrkade på att han kunde vara nöjd hur fan matchen än slutade. Skönt för honom...)
Iaf så fick vi i oss fyra öl var under resan, eftersom vi insåg att det kanske var bäst att inte sänka dem så jävla fort och bli propp på tåget. När vi kom fram skulle vi så ansluta till de andra hudikgrabbarna (martin, jocke, pölsa, mange o och kanske någon till) för att sedan knata till en park eller en pub och sätta oss och dricka mer öl. Dock var deras färja försenad eftersom någon pappskalle hade trillat överbord. Om det var till följd av ett patenterat Pölsa-utbrott ville ingen berätta, men det KAN ha varit så... Kanske.

Iaf, eftersom de var försenade åkte vi ( jag och askur) direkt hem till Jocke D istället, och inväntade att de andra (Martin och dom) skulle dyka upp. Så där satt vi på Jockes balkong, samspåkandes lite med Mikael och drack öl, när man så hörde några välbekanta stämmor långt borta.
"Jooooohanssoon, Joooohanssoooon, Joohansson Joohansson, JOHANSSOOOOOON!"
Det var såklart Boysen som dök upp. Och fan att det var så att man fick en liten rysning av deras fina sång...

Nu utbröt iaf en smärre panik, då vi insåg att vi kanske hade ganska bråttom om vi skulle hinna hänga utanför Råsunda innan matchen. Pölsa, Mange och Hansen drog till hudik för att hinna gå ut på kvällen, och vi övriga drack några öl, och sen skjutsade Jonas Olsson oss till Råsunda. Där gick vi runt en stund, för att sen sätta oss i en park med en jävla massa andra sverigetröj-beklädda människor. Jag kommer inte ihåg vem, men någon tog iaf initiativet till att vi skulle in på en pub innan, så vi tog helt enkelt och lämnade parken. Utanför en pub hör jag martin viska/prata lite tystare än vanligt: "Fan, Pata Andersson." Vilket följs av ett "Haha, ja Pata...en legend" (eller nå sånt) från mig.
"Näe, han står där" säger han sen lite småskrattandes, och pekar på killen som står alldeles bredvid mig iklädd vit Hugo Boss-skjorta. Och ja, nog fan var det legendare Patrik jävla Andersson som stod där och också skulle in på puben. Helt själv var han, verkar det som? Fast iofs, precis alla villa ju utbyta några ord med honom, så man kan väl säga att han gick dit tillsammans med 250 st andra.
Vi kom iaf in på puben, och nog fan hamnade vi bredvid Patrik igen.
"Fan, gå fram och prata med honom Johansson, börjar Martin trigga mig med. Och full som ett ägg som jag var, så går jag fram och börjar hylla honom för hans frisparksmål som gav Bayern München ligatiteln för x antal år sedan. Antagligen jävligt jobbigt för stackarn...
Iaf så knäppte Martin kort på honom och mig med min mobilkamera (som är så JÄÄÄVLA DÅLIG!!!). "Skicka mms till massa folk" tänkte jag då, och försökte fixa till det så att det gick bra. Dock är man inte särskilt klok när man druckit sisådär 14 öl, så jag lyckades förminska bilden till närmast oigenkännlighet, innan jag så kunde skicka iväg det jävla mms:et. Jävligt dumt av mig!!!

Men ja, jag har iaf ett halvt ansikte tillhörandes en legendar, och en fjärdedel av mitt, på samma bild. Lite klass, iaf....

Sen följde en kavalkad av ren och skär upptrissning innan matchen. Vi stod och sjöng för fulla (hehe) muggar tillsammans med alla andra på den KNÖKFULLA puben, vilken var belägen 10 m från en annan pub som också var knökfull. Så där stod vi, fulla som alikor, och allt var bara underbart...

Sen kom matchen. Första halvlek sågs från våra ordinarie platser, för att sen bytas ut mot platser i klacken. Den mesta energin lades då på att sjunga och skråla, istället för att följa matchen. Ett litet minus med att vara packad när man kikar på fotboll är att man har svårt att vara riktigt koncentrerad på själva matchen, vilket också medför att man kommer ihåg lite mindre än man vill av den, dagen efter.

Sverige vann med 5-0.

Efteråt åkte vi hem till Jockes lya och lade oss för att sova. Dock skulle jag ta en mycket taktisk 5-min-innan-man-ska-sova-öl först, så när jag sen vaknade på torsdagen så sprängde fan min skalle som aldrig någonsin tidigare! Det gick dock över relativt fort, av någon anledning...?

Jag hade en handduk som täcke, denna iskalla natt.

På torsdagen gick vi iaf en snabb sväng på stan, innan jag for hem med tåget. Och ja, naturligtvis så var det något form av el-fel på tåget vilket medförde att Air Conditioningen inte funkade. "Skit å rå" tänkte jag, ungefär konstant, under denna resa signerad Helvetet.

Väl hemma åkte jag, klas och mackan och lirade boll på Ullsäters fantastiskt jämna och mjuka plan.

Idag har vi också lirat boll, fast då på den betydligt bättre Abk-planen. Även att jag, och säkert de övriga två, brände sönder axlarna idag. Men det var det nästan värt...

Martin har nu åkt till Norge, vilket jag tycker är tråkigt som bara fan. Hade varit jävligt roligt om han var hemma i sommar...

Denna sommar som jag förövrigt har jävligt stora förhoppningar om att det ska bli den bästa någonsin, så jag anser att alla ska ta sitt ansvar till att försöka få den till att bli det också. Ställ till med sommarstuge-, strand- och husfester gott folk!

Nu orkar jag fan inte skriva nå mer...

Ha det fint, så ska jag fortsätta med min städning av lägenheten. Dessutom är det tvättdag i dag.

Pöss