Utan att veta av vilken anleding jag började göra det så började jag ändå att fundera och undersöka en sak ganska grundligt: förutom jag, och min vän/nemesis Markus, så är det få som använder sig av den s.k. "trepunktsregeln".
"Vad menar han nu, den gamla stollen?" tänker säkert en och annan ute i stugorna. Därför behövs en förklaring.
Förklaring innehållandes ett exempel:Vi är många som använder oss av ironi och sarkasm, och då är det ofta passande att markera sin ironi/sarkasm med att avsluta sin skrivna mening med tre små punkter (...) istället för bara en punkt. (.) (<- för övrigt så ser det där lite ut som ett ganska avlångt bröst.)
Skulle man ta ett exempel på det här så kan man ju ta det gamla klassiska med vädret.
"Vilket fint väder vi har." uppfattas ju mer som att man faktiskt tycker att det är, just det; ett fint väder.
"Vilket fint väder vi har..." uppfattas, iaf av mig, väldigt mycket mer ironiskt och att personen inte alls tycker att det nuvarande vädret är särskilt fint och för honom/henne tilltalande.
Naturligtvis skulle jag kunna ägna resten av tiden innan jag ska sova till att skriva ner en jädra massa meningar då man kan använda tre punkter istället för en, men jag tror att de flesta ändå har förstått poängen med vad jag menar så jag skiter helt enkelt i det.
Nu vill jag göra en liten, liten undersökning här och kolla med de fåtal människor som följer den här bloggen någorlunda regelbundet ifall ni tycker att det ser ok ut med bara två stycken punkter, fyra stycken punkter eller jättemånga punkter.
"Vilket fint väder vi har..". - Är det bara jag som skulle kunna tro att personen som skriver det har en lätt form av alzheimers och helt enkelt har "darrat ner" tangenten för punkt två gånger istället för en?
"Vilket fint väder vi har...." - För mig är det så att personen ÄR ironisk, men inte vet när den ska sluta trycka på punkttangenten. Tre punkter säger en sak för mig. Fyra punkter en annan. Vad? Det är kanske lite för provocerande för alla er fyrpunkts-användare där ute för att jag ska skriva det här.
"Vilket fint väder vi har..................." - Just i det här exemplet så är det kanske lite missvisande med så pass många punkter, men jag kan använda extremt många punkter om jag vill verka extremt förvånad, bitter eller sarkastisk.
Är jag ironik använder jag i regel alltid tre punkter, och är jag sarkastisk (vilket antagligen betyder att jag är lite extra upprörd, sur eller arg och inte bryr mig särskilt mycket om de "regler" som finns) så använder jag ofta jävligt många punkter.
Där är min personliga skillnad på ironi och sarkasm i det skrivna språket.
Trepunktsregeln anammar jag även när jag avslutar en mening men ändå kanske vill att läsaren ska tänka vidare lite själv? Det kommer ett real-life-exampel senare i det här inlägget, så fortsätt att läsa trots mitt förbannade tjat om dessa jävla punkter.
Det har blivit ett för långt inlägg om just de här punkterna, så jag ska istället skriva lite allmänt om saker som jag har i skallen eller som jag har gjort.
För tillfället håller jag på och kollar på säsong 1 av Arkiv-X nu, och jag måste säga att jag är inte så besviken som jag trodde att jag skulle bli. Iofs är jag bara på andra avsnittet, och jag avbröt det för att kolla runt lite på internet, men ändå...
Jag och Andrén såg första avsnittet, sen blev han trött och drog hem. Som den viking som jag är så knäppte jag en öl och satte igång avsnitt två, beredd på att sitta uppe någon timme till och låta nostalgin ta över min kropp och hjärna.
På söndag kommer Martin hem. Jag måste säga att det ska bli jävligt roligt att ha honom här igen, och jag hoppas att vi kommer att ha jävligt roligt innan han packar sin enorma ryggsäck och beger sig till snäppet varmare breddgrader.
Dessutom ska han ta med fjärrkontrollen, som jag naturligtvis inte fick med mig från Norge, till min tv. Förhoppningsvis är den fortfarande i "bra form" och kan sköta sin enda, men ack så viktiga, uppgift att byta kanal på tvn.
Näe, nu är det dags att fortsätta kolla på Arkiv-X. Först kanske jag ska kissa en liten skvätt först, dock.
Även att jag fick en kommentar på ett inlägg nyligen av en som kallar sig för "Lotta". Antagligen så är det en pseudonym, men om personen nu heter Lotta så är jag lite förbryllad över det - jag känner nämligen ingen Lotta som kan tänkas läsa min blogg?!...
Förbannat att jag tillåter anonyma inlägg.
Goder natter
Tydligen så var det jättekul att grimasera tillbaka till sin farbror. Tur att man inte är där särskilt ofta, så den lilla stackaren inte fastnar i någon dylik min. 
Taget strax efter grimas-orgien.
Hans mors systers pojkvän gav honom en present som var inslagen i ett grönt papper. 
En present var den här värmande mössan som antagligen kommer till pass under deras årliga vintersemester.
