Efter att ha läst igenom mitt förra inlägg så slog det mig att jag är oerhört barnslig på många punkter, men samtidigt så är det ingenting jag är särskilt missnöjd över att vara.
Jag vet att jag kan skärpa till mig och agera någorlunda moget om jag bara vill, men har man barnasinnet i behåll så blir världen enklare.
Det kanske bör tilläggas att jag väljer mina stunder då jag är barnslig.
Skulle jag, av någon anledning, prata med någon random-människa på stan så skulle jag antagligen försöka agera mer som att jag är 28 än 18. Eftersom jag ju är 23 år så måste ju det kompensera upp barnsligheten rätt så bra.
Dessutom är ju inte kiss-och-bajs-humor min kopp med thé...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar