torsdag, februari 26, 2009

Man vet...

...att det är dags att raka bröstet när det ser ut som att man förvarar kokt spaghetti under sin ganska tighta t-shirt...



Ordet "almanacka", i alla dess former, måste absolut vara med i top-3 bland Fulaste-orden-i-Sverige-listan!? Orddroppa gärna fler ord som kan tänkas hamna där, så kanske jag kan sammanställa en diger lista vid ett senare tillfälle.
Suttit och lagt till en hel del ny, spännande musik till en playlist på Spotify nu. Det finns tamigfan bra mycket musik där ute, och det är riktigt mycket som faktiskt är bra också.
Blev tipsad av Elin Eriksson för jättelängesen om Newton Faulkner - Dream Catch Me, och den är faktiskt helt klart värd att lyssna lite på. Det är dock inte dagens låttips.


Converse - Jack Purcell Leather Ox. Vårens snyggaste Conversedoja, antagligen.

Day - Berber Hoody. Dyr (går lös på ca 2200 :-, men den är fan schysst.)

Ljung - Scoopneck Jersey. Clean men med minimalistiska inslag.

Allt tre plaggen går att hitta på www.nelly.com. Orkade inte kolla på någon annan sida än den just för tillfället.

Dagens låttips: Newton Faulkner - Teardrop. Lugn och skön version av en mycket klassisk, och fin, låt. Inget för indie-hardcore-fanet, dock.

Namnsdag

Ja, i dag är det minsann "Torgny" och något mer namn i almanackan (fult ord.) så gratulera mig och köp saker till mig. Helst dyra saker som jag vill ha.

onsdag, februari 25, 2009

Gaah!

Jag åt nyss världens starkaste nudelsoppa. Det var liksom det där lilla som blir kvar på slutet som tydligen innehöll allt det starka. Innan var den bara god, men oj så god den var sen.

Det kan man fan inte ta ifrån varken den eller dens skapare, vilken så klart är jag själv.

Satte f.ö. upp två tavlor igår, vilket medförde en mindre ommöblering.

Deja Vu?

Naturligtvis så glömde jag bort att ge någon form av låttips i dag också.
Mando Diao - High Heels, från nya albumet Give Me Fire. Och ja, ni med Spotify kan klicka på låtnamnet så börjar den att spelas. Bra låt, så ge den en chans.

"February 21, 2009 – Me and my wife saw her son, sweet little Timmy, with what we think was an adult magazine in his hands, down at the local grocery store. It is clearly that she is raising him into some kind of pervert."

A letter of complaint

Ja, nu sitter jag alltså här och ska skriva ett formellt brev till min hyresvärd Mr. Green som en uppgift i kursen engelska c. Jag ska klaga på min granne, Mrs. Marsh (som jag så snitsigt och finurligt döpte henne till...), som både klär sig väldigt utmanande och har en påfrestande röst som man kan höra på mils avstånd. Dessutom lyssnar hon på 50-tals rock.

Hur jag än vrider och vänder på det så spårar dock mitt formella brev ur helt, och just nu så har jag lyckats fått till att hon "uppenbarligen uppfostrat sin son till att bli någon form av pervo, då jag och min fru såg honom utanför den lokala mataffären med vad som kan ha varit en vuxentidning i handen."
Det jag skrivit tidigare är inte mycket mer seriöst det heller, men samtidigt så är det ju snarare upplägget än innehållet som är det viktiga. Så länge jag håller det formellt så gör det väl ingenting att jag, på ett kanske lite överdrivet sätt, visar att det här klagobrevet enbart är inskickat till hyresvärden pga hur hon är klädd trots att dom som ska ha skickat in det menar annat. Små, små indicier blir till enorma händelser, och detta enbart för att hon klär sig "fel".

Men så är det ju hela tiden, överallt - man blir dömd pga ens kläder, sitt sätt att gå, tala, klia sig i ansiktet, vilken musik man lyssnar på etc etc. Därför är det ju egentligen bara kul att driva om sånna människor som verkligen inte ger en människa minsta lilla chans till att visa sig vara likvärdig, eller bättre, än vad dom själva är.
I min berättelse/mitt formella brev så ser jag mig och min fru som kristna... Jag vet inte om det kanske kan klassas som rätt så trångsynt av mig, men det kändes bara som mest logiskt att ett kristet par i övre medelåldern som dessutom har en fjortonårig son, skulle få för sig att klaga på någon som skulle kunna vara utsänd av Lucifer själv eftersom hon faktiskt både har sex ("mest troligt, med tanke på hur hon faktiskt klär sig!"), dricker (iaf så har hon haft en fest där jag, när jag satt strax innanför vår lägenhetsdörr för att vakta min familj mot de tänkbara "thugs" som skulle kunna få för sig att storma in och totalkvadda vår lägenhet, våldta min fru och göra min son till tottenhamsupporter, hörde att den sista människan faktiskt lämnade hennes lägenhet så sent som klockan fem på morgonen. En mycket okristlig tid att bege sig från någons hem, om man inte ska till kyrkan!) och med största sannolikhet köper ut snusktidningar till sin son. En tidning som iaf KAN HA VARIT en snusktidning. Det var då iaf inte en serietidning, tror jag.

Nu ska jag gå och duscha, sen äta någonting och efter det så ska jag sätta mig igen för att försöka komma på hur jag ska avrunda det här brevet.

Önska mig lycka till, och må Gud vara med Er.

tisdag, februari 24, 2009

Dagens musiktips:

Pigeon Detectives - I'm Not Sorry. Bra indierock, som jag blev tipsad om av Skåne-Pontus. Tack tack.

It´s not a perfect day for love

...men däremot för Champions League.

Började studera på C.U.L i går, och dagen har spenderats med att beställa böcker och installera nödvändiga program så som t.ex Office-paketet.

Morgondagen däremot, då är jag nog mest på skolan för att plugga. Eventuellt går jag hem för lunch, men det lär bara bli en kort sväng.

Hur många är det som tycker att Mando Diaos album Never Seen the Light of Day är dåligt?
Jag tycker fan att det är bra, trots att jag faktiskt hört många som kapar det vid fotknölarna.
Det nya (Give Me Fire) är ju iaf skönt med Gloria och Dance With Somebody som de låtar som man först fastnar för, men jag har på känn att det inte är dom som är mina favoriter efter någon månad.

Death Cab for Cuties nya album hyllas ju bland annat här http://ineverdreamed.blogg.se/, men är det någon mer som kan säga om det är värt att lyssna på eller ska man helt enkelt lägga energin på att lyssna in Mandos nya?

CL ikväll, som sagt. Inter - Man Utd är antagligen matchen som det kommer att kollas mest på, men jag är personligen lite sugen på att se Lyon - Barca också.
Imorrn möter ju mitt Juve Chelsea på bortaplan också. Det är fan ingen lätt uppgift, men med Trezeguet tillbaka, och en mycket bra Amauri, så behövs inte mycket till målchans för att bollen ska ligga i nätmaskorna bakom Mösshjälm-Petr.


Återigen så är jag förkyld också. Jag blev väldigt uppmuntrad när jag läste Aftonbladets, eller Expressens, löpsedel i lördags: Din förkylning kan vara cancer. Tjoflöjt...

Jag tänkte väga mig imorrn eller på torsdag, så dagens läsarfråga kan ju få vara att gissa min matchvikt. Vinnaren kan få pris, vem vet.

Nu ska jag ner på kioskpiraten och köpa mitt lite godis, för det behövs en kväll som denna.

torsdag, februari 19, 2009

Fitnessblogg-inlägg

Jag har lyckats sträcka/överanstränga/göra illa min högra "trapetzius-muskel" (med reservation för stavningen). Alltså muskeln vid skulderbladen, dårå.

Det är liksom fördjävligt att vrida huvudet åt sidorna, liksom att försöka lyfta högerarmen.



Hann ändå med ett gympass idag, där både magen och brösten fick sig en rejäl genomkörare.

Marschen mot Strand 2009 är påbörjad!



Nu stundar en smaskig måltid med fullkornspasta och tonfisk. (Abbas. Mycket viktigt, då den är extremt god i jämförelse med många andra.)



Mitt mål med träningen är att se ut som Christian Bale i American Psycho, alternativt Brad Pitt i Troja. Han är lite för "klen" i Fight Club...



Egentligen skulle jag ha haft en bild på min måltid, en inköpt burk med proteinpulver och eventuellt också ett nyinköpt par med träningshandskar, för att det här fitnessblogg-inlägget skulle ha varit komplett. Tyvärr har jag inte det, så det får räcka med en bild på Lars Adaktusson istället. Den KAN vara copyrightskyddad, det vet jag inte?! Iaf så tog jag den från http://www.resume.se/ som jag kom till via googles bildsök. Tack tack.





Och nej, jag lovar att jag aldrig mer ska skriva ett fitnessblogg-inlägg på den här bloggen.
Jag gjorde det enbart för att vara ironisk, eftersom jag absolut inte är lämpad för den sorten av bloggeri. Allt jag skrivit ovan är alltså värt att läsas med en lite ironisk synvinkel.

tisdag, februari 17, 2009

Christian "Fuckin'" Bale

Rätt så många svordomar här.
Inte för inte att man tycker lite synd om han som utsätts för det lilla vredesutbrottet...

Tack Jakob!

Jacke kom precis in med en liten pryl som gör så att jag får tillgång till lite fler kanaler. Stort tack till dig, Jacke!

Även suttit och läst diverse fitnessbloggar och kommit fram till att det fan inte är någonting för mig alltså... Varken att hålla på med fitness eller skriva om fitness. (Eller att blogga ö.h.t kanske?)

Men jag måste erkänna att jag fick en jävla motivation till att börja träna...

Interesting

Nja, det är väl kanske inte så jävla intressant att veta att jag knappt kan gå idag pga den onda träningsvärk jag fick av gårdagens cirkelträning med fotbollen.
När värken sitter i ryggen så blir det, som jens sa, "som att det krampar, och det är inte skönt!".
Sitter träningsvärken i brösten så är det skönt, sitter den i triceps så är det skönt, sitter den i magen så är det skönt (om det inte är så jävligt så att man inte kan ta sig upp ur soffan utan att lägga sig ner, rulla ur den och sen ta sig upp med så lite hjälp av magen som möjligt.) och är det i benen så känns det ändå nyttigt så det är skönt på något sätt det också - men i ryggen så är det bara hemskt.

Satt på Dackås och fikade lite smått idag också. Jävligt trevligt med jens och nisse som sällskap, och nog kläcktes det en och annan intressant tanke om framtiden.

Air Traffic - Shooting Star är en rätt skön låt, men ändå inte dagens låttips. Det återkommer jag till senare.

Jag måste ändå säga att jag tycker att situationen har blivit rätt jobbig, men det är kanske inte så jävla mycket att göra åt.

På måndag börjar studierna, och just nu så sitter jag och pysslar med csn-pappret som ska in för att jag ska få mitt studiebidrag. Jag kan inte säga att det går så jäkla bra direkt, men det löser sig förhoppningsvis inom kort.

Helt plötsligt så sitter man med i spelarrådet OCH i festkommitén. Det är ju för märkligt alltså...

Näe, det är inte mycket till inspiration jag har för att skriva här. Sorry.

Dagens låttips: Matt Costa - Cold December (Ni med Spotify kan klicka på länken så ploppar den upp.)

lördag, februari 14, 2009

En sån kommentar som man till en början stör sig på, sen blir glad över att någon lämnat så att man kan sitta och skratta åt att någon stör sig på det jag har skrivit för en månad sedan.

Det är iaf en kommentar till inlägget ""Lite" irriterad...", som jag tror skrevs den 17/1 -09, och det handlar om bristen på kommunikation och respekt inför sina vänner.

Nu ska det iaf kollas ip-nummer.

Anonym sa...
mycket att bli sur över.....måste ha varit väldigt jobbigt att klicka på datorn
den 14 februari 2009 11:24


------------------------------------------

Togge sa...
Anonym - Du har absolut inte fattat det här. Varför skriva som anonym? På något sätt har du ändå suttit och läst ett inlägg som är nästan en månad gammal, och det bara för att hitta någonting som du stör dig på?! Men det är klart, kan jag skriva ett så oootroligt irriterande inlägg så att du verkligen känner att du måste skriva en anonym (och det är jävligt modigt med människor som gömmer sig bakom anonymitet) kommentar så är jag faktiskt rätt så nöjd ändå. Hoppas jag förstörde din dag, din jävel.
den 14 februari 2009 11:54

fredag, februari 13, 2009

Somewhat familiar.

Nu är det iaf bestämt att jag ska börja plugga.
Matte b, spanska 2 och engelska c är de ämnen som ska fylla min vardag de kommande månaderna, och lägg till körkortsteori + körlektioner och fotbollsträningar/-matcher till det så har jag helt plötsligt ett antal rutiner. Förhoppningsvis kommer allt detta att göra att jag kommer att komma igång med mitt gymmande igen, eftersom jag måste ha rutiner för att gå till det förbannade gymmet. I mitt tycke är det ju inte direkt det roligaste som finns, ska erkännas.

Bror + brorson, och likaså morbror, är hemma i Hudiksvall för tillfället. Alla tre åker hem till sig imorrn, så morgondagen innehåller något som kan klassas som en avskedslunch.
Det har iaf varit riktigt, riktigt trevligt att träffa dom igen. Det är en skam att det blir så sällan, men jag är ju inte i den ekonomiska situationen så att jag kan ta en flygbiljett över till Kanada och hälsa på morbror, och brorsan med familj är också lite långt borta. Så pass långt så att det klassas som ett mindre projekt för att ta sig dit. Dock ett mindre projekt som absolut är värt uppoffringen med tågresa o dylikt... Fan, jag borde kunna sköta det där bättre.

Jag har inte haft något som helst sug efter att skriva här på sistone. Det händer fortfarande lite roliga grejer som kanske är värda att ta upp här, men jag har liksom inte orkat plita ner dom.

...och inte orkar jag nu heller...

Satte iaf en trippel i natt. 368 kr blev det, och som vanligt så förbannar man sig över att man inte satte mer än de där sketna femtio kronorna. (Som egentligen inte är så sketna, eftersom dom räcker till något paket mjölk, bananer och lite annat smått o gott. Dags att börja tänka ekonomiskt nu.)

Nu ska jag sätta mig och tänka på mitt ensamma liv, här på Södra kyrkogatan.

Dagens låttips: Joseph Artur - Honey and the Moon

PS: kanske är läge att dra på u21-em i sommar! Det spelas ju ändå i Sverige, och det är fanimig sveriges fotbollsframtid det handlar om. DS

söndag, februari 08, 2009

?

Jag fattar inte hur det kan bli så fel.
Att jag alltid ska strula till det.

Men jag tänker fan inte förlora en vän pga det, så är det bara.



Lagfest igår, med en "inkilning" för de nya i laget. Personligen tyckte jag att det var riktigt roligt, och det verkade faktiskt som att de andra hade roligt också.
Dessutom fick jag två stekpannor och en kockkniv på köpet, vilket inte var illa pinkat tycker jag.

"Ja men han är iaf farsa till honom i Tre Bockar Läsk iaf." - Jens Öberg i bilen. En liten mix av två av de sakerna som placerat hudik på kartan...

Newcastle vann och Juve också. En godkänd helg på så vis.


En klassiker att man kanske varit för snabb med saker och ting. Eller rättare sagt: inte gett saker och ting en rejäl chans. Feghet?

Dagens låttips: Mando Diao - Dance With Somebody eller Racoon - Love You More. Två, i jämförelse med varandra, väldigt olika låtar.

tisdag, februari 03, 2009

Som blommor i en vas...

Tänk att någon ställer en väldigt vacker vas på ett bord. Blommorna som är i vasen är otroligt vackra, och ingen kan se på dom utan att beröras.
Från början står bara vasen på bordet och allting är precis som det ska.
Sen, med åren, så börjar bordet att luta mer och mer pga att det är ett väldigt gammalt bord.
Ännu står vasen stilla, men man börjar se att bordet faktiskt lutar.
Åren går, och sakta men säkert så börjar bordet att luta mer och mer och till slut så börjar vasen att åka sakta ner mot kanten på bordet.
Sån tur är så är bordet konstruerat så att det har som en liten, liten sarg runt omkring det, och den här sargen hindrar vasen från att åka ner.

Men bara till en början...

Man vet om att vasen snart kommer att åka i marken, men man kan inte göra någonting åt det för bordet är beläget på en plats som man bara kan se, men inte ta sig till. Allt man kan göra är att se den här vackra vasen och dess vackra blommor ståendes på det här gamla bordet. Ännu blommar blommorna som sattes i när vasen först ställdes på bordet.

Ännu några år efter att sargen behövt rädda vasen för första gången så händer dock det som man länge vetat skulle hända någon gång, men som man ändå inte kunnat förbereda sig på - vasen åker i golvet, och går sönder. Det enda som finns kvar är skärvor. Skärvor som är för små för att limma ihop. Blommorna har nu ingenting att frodas i.

En till sak finns kvar, och det är mitt, och andras, minnen av vasen där den alltid stått. Till en början stabilt och på många sätt uppmuntrande där den står i all sin skönhet, sen en påminnelse om att ingenting vara för evigt.
Blommorna blommade till sista dagen, om än inte med samma lyster som tidigare så var de vackra ända till sitt slut.

Den här årslånga processen till trots så blir man ändå ledsen och förvånad över att faktiskt behöva inse att vasen är trasig. Borta. Sargen som fanns där gjorde sitt för att hålla vasen och blommorna ståendes på bordet, men till slut blev helt enkelt bordet för gammalt.


Jag förbannar mig själv att jag inte gick och beskådade vasen och njöt av dess blommor oftare under dess sista år. De blommor som skänkte mig så mycket i livet, men som jag så sällan visade min fulla uppskattning till.


Det jag vet är iaf att blommorna som växte i glaset gav liv till nya blommor, och dessa blommor är om möjligt ännu vackrare än moder-blommorna...