A letter of complaint

Ja, nu sitter jag alltså här och ska skriva ett formellt brev till min hyresvärd Mr. Green som en uppgift i kursen engelska c. Jag ska klaga på min granne, Mrs. Marsh (som jag så snitsigt och finurligt döpte henne till...), som både klär sig väldigt utmanande och har en påfrestande röst som man kan höra på mils avstånd. Dessutom lyssnar hon på 50-tals rock.

Hur jag än vrider och vänder på det så spårar dock mitt formella brev ur helt, och just nu så har jag lyckats fått till att hon "uppenbarligen uppfostrat sin son till att bli någon form av pervo, då jag och min fru såg honom utanför den lokala mataffären med vad som kan ha varit en vuxentidning i handen."
Det jag skrivit tidigare är inte mycket mer seriöst det heller, men samtidigt så är det ju snarare upplägget än innehållet som är det viktiga. Så länge jag håller det formellt så gör det väl ingenting att jag, på ett kanske lite överdrivet sätt, visar att det här klagobrevet enbart är inskickat till hyresvärden pga hur hon är klädd trots att dom som ska ha skickat in det menar annat. Små, små indicier blir till enorma händelser, och detta enbart för att hon klär sig "fel".

Men så är det ju hela tiden, överallt - man blir dömd pga ens kläder, sitt sätt att gå, tala, klia sig i ansiktet, vilken musik man lyssnar på etc etc. Därför är det ju egentligen bara kul att driva om sånna människor som verkligen inte ger en människa minsta lilla chans till att visa sig vara likvärdig, eller bättre, än vad dom själva är.
I min berättelse/mitt formella brev så ser jag mig och min fru som kristna... Jag vet inte om det kanske kan klassas som rätt så trångsynt av mig, men det kändes bara som mest logiskt att ett kristet par i övre medelåldern som dessutom har en fjortonårig son, skulle få för sig att klaga på någon som skulle kunna vara utsänd av Lucifer själv eftersom hon faktiskt både har sex ("mest troligt, med tanke på hur hon faktiskt klär sig!"), dricker (iaf så har hon haft en fest där jag, när jag satt strax innanför vår lägenhetsdörr för att vakta min familj mot de tänkbara "thugs" som skulle kunna få för sig att storma in och totalkvadda vår lägenhet, våldta min fru och göra min son till tottenhamsupporter, hörde att den sista människan faktiskt lämnade hennes lägenhet så sent som klockan fem på morgonen. En mycket okristlig tid att bege sig från någons hem, om man inte ska till kyrkan!) och med största sannolikhet köper ut snusktidningar till sin son. En tidning som iaf KAN HA VARIT en snusktidning. Det var då iaf inte en serietidning, tror jag.

Nu ska jag gå och duscha, sen äta någonting och efter det så ska jag sätta mig igen för att försöka komma på hur jag ska avrunda det här brevet.

Önska mig lycka till, och må Gud vara med Er.