Blev precis påmind, tack vare en kommentar till ett tidigare inlägg (vid namn "Elektronik", faktiskt) av Sara Forsberg, att min mobil nu börjat fungera någorlunda som den ska igen. Ingen vet varför den helt plötsligt bestämde sig för att den skulle börja vara normal igen, men jag är ju inte helt bitter över det. Dock kan jag inte använda den längre, eftersom jag nu bytt mobiloperatör från 3 till Tele2/Comviq. Min telefonjävel är alltså låst till 3...
Så nu sitter jag och skriver mina sms på en plastig liten ful Nokia som antagligen heter typ Nokia B:ig eller nå sånt. Den är sjukt basic, med mest flashiga funktion att man kan ställa in om man vill ha mycket eller lite vibration när det ringer. Jag har lite.
Var och firade farsans sextioårsdag i helgen. I princip hela släkten på farsans sida hade samlats på Högbo bruk utanför Sandviken, och allt utan hans vetskap. En överraskningsfest helt enkelt.
Allt var trevligt och bra och jag mådde som en prins/ungefär lika halv-dåligt som jag alltid mår, ända fram mot halv sju - sju på kvällen då ett litet illamående började infinna sig.
"Ja va fan, jag har ju inte ätit någonting idag." var min rätt logiska tanke, och alltså min förklaring till mitt illamående.
Sju började middagen.
Förrätt: Vildsvinsnågonting
Varmrätt: Vildandocksånågonting
Efterrätt: ostbricka & dessertbuffé. Och vilken dessertbuffé sen! Säkert 20 - 25 olika efterrätter som man fick gå och trycka i sig bäst man ville.
Det där "bäst som man ville" var nu inte så mycket för mig, eftersom jag för tillfället mådde rent av penis. Allt jag kunde sitta och tänka på var...ja, allt utom sötsaker i massor.
Dock, efter rätt så hårda påtryckningar och påminnelser om att "en dessertbuffé ju är en dessertbuffé" så knatade jag iväg och tog en tallrik med 4-5 olika små desserter.
Smakade lite på alla. Åt upp någon.
Reste mig för att gå på toaletten.
Och här var det kört. Nu började jag kallsvettas och må jävligt illa.
Så ut igen till restaurangen, hämta nyckeln till rummet och tacka för sällskapet.
Ner FORT till rummet och sen ställa mig på knä framför den vita lådan som man uträttar sina behov i. Och fan, nu var ju klockan snart halv tio. Portugal - Sverige på tv...
Jag lyckades hålla mig tills ca 10 min in i första halvlek, då jag blev tvungen att spy i en papperskorg medans jag "löpte" (jävligt svårt att löpa när man både spyr och har ben som lika gärna hade kunnat suttit på ett etiopiskt biafrabarn, fast på min kropp.) in på toaletten för att kunna spy lite bekvämare. Och där blev jag sen stående, självklart på knä, ända fram tills det var 10 min kvar av halvleken.
Efter det var det feber/frossa, och resten av matchen sågs liggandes i sängen under två täcken och med en dödsönskan hängandes över mig. Inte EN ENDA GÅNG har jag varit riktigt magsjuk sen någon gång i femman, sexan på mellanstadiet.
Oj, nu är det bråttom såg jag. Ska träffa Mackan om 25 min. Bäst man springer in i duschen!
Jag får fan ta och berätta resten av den här roliga historien någon annan gång.
F.ö. så sitter jag och påtar på mitt cv och personliga brev. Dags att söka jobb...
Mvh
Togge Kräk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
imponerad att du tog dig igenom middagen ändå! lät som nåt man inte ville missa!
Skicka en kommentar