måndag, januari 07, 2008

Förmiddagsvecka, alltså.

Imorse vaknade jag av att jons mobil (inte klockfan hans alltså) ringde. Det var Kari Lund från Proffice.

K: Hej Jon. Vart är du och Torgny någonstans? Ni ska vara på jobbet nu.
J: Eeh...jaha...men näe, vi skulle ju jobba eftermiddag den här veckan!?
K: Nej, ni ska jobba förmiddag.
J: Men...vi kollade ju förut, och då var det eftermiddag...?
K: Ja, men det kanske blev något missförstånd efter Torgnys ledighet då isf. Men ni ska jobba nu iaf.
J: Ok...

Då var klockan 9.30, och vi borde alltså ha varit på jobbet och stämplat in för 3½ h sedan.
Det var bara att klä på sig lite fort, borsta gaddarna och sen sätta sig i bilen och åka iväg.
Kom fram lagom till 10-fikat, så det var ju skönt iaf.

Det irriterande med Proffice/Gilde är att de kan byta arbetstider åt oss utan att vi får höra ett ord om det. Eftersom jag var ledig hela förra veckan så kollade jag veckan innan hur jag skulle jobba den här veckan, och då skulle både jag och jon jobba kväll. Jag kommer ihåg det, för veckan efter (nästa vecka alltså) skulle jag jobba kväll och jon förmiddag.
När jag nu kollade var det kväll för oss bägge de nästkommande två veckorna.

Av de fem senaste albumen jag har laddat ner i hopp om att hitta en ny Howie Day eller Damien Rice så har jag slängt två direkt (ett eftersom det var asdåligt, och ett för att det var enbart FLAC-filer. De kan inte spelas i iTunes...) och två efter att ha lyssnat på dom lite mer intensivt.
Nu lyssnar jag på Matt Nathanson - Some Mad Hope, och det är faktiskt ett helt ok album.
Albert Hammond Jr - Yours To Keep och Brett Dennen - So Much More är snart i hamn, så om jag inte blir allt för trött så hinner jag kanske lyssna lite på dem innan jag går och lägger mig...

Snälla, tipsa mig om bra musik!!!!
Steven, du nämnde ju någon som du trodde att jag skulle gilla. Vem i helvete var det??

Waiting a lifetime
for my own salvation.
Crying my heart out
at my own stupidity.

Drowning.

Grabbing a lifeline.

Still drowning.

Dragged deeper.
And deeper.

No one could care less.
'Cause I'm a creep.

1 kommentar:

Anonym sa...

Med reservation för att du hört det redan så vill jag rekommendera Glen Hansards (sångare i the Frames) och Marketa Irglovas solo album: The Swell season. Om du nu söker Damien Rice liknande musik! Helt klart värt en genomlyssning!