torsdag, januari 17, 2008

Skadeglädje är den enda, jävla sanna glädjen!


Idag höll en kille på jobbet att stryka med, då några hjul (backarna som vi staplar upp på pall kommer in på hjul á 10 st backar/hjul) rasade rakt mot honom. Han såg döden i vitögat.

Till saken hör att jag precis hade gjort en liten specialgrej, som går ut på att man "flippar upp" alla backar från hjulet - till pallen. Alla utom en, så om den backen som står längst ner inte ska upp på pallen så kan man göra på det viset. Tar ett tag att bemästra riktigt. *Host*

Iaf så blev jag rädd att jag hade orsakat raset på något konstigt sätt, även om det såg mer lr mindre omöjligt ut.

Dock kollade jag åt det håll där där backarna föll ifrån, och fick där se en syn som fick mig att skratta nå så in i helvete!

Jon stod och smålog, och skämdes. Han hade vält en hel pall med fulla backar, och de hade ramlat på alla hjulen som i sin tur höll på att krossa vår arbetskamrat.

Leverpastejs-, skink-, bacon-, och korvförpackningar överallt. (Nästan.)

Han lyckades sysselsätta fem av oss till att packa ihop allting, och stapla upp skiten igen.


Såhär såg han ut, för övrigt.

Jon vinkar och ser lite skamsen ut.
//Togge i Mackan-stil.

Det har skrattats en del idag. Ordet "bullpuppa" lyckades kläckas, vilket fick både jon och karl-oskar att skratta högt. Jag låter det vara osagt vem som sa det, och varför ämnet ö.h.t togs upp.

Inga kommentarer: