Åkte hem till morsan och farsan idag också för första gången sen jag flyttade, typ.
Det bhöds på varm julskinka, och det är någonting jag absolut inte missar.
Varje år står vi där, jag och min far, och väntar på att den där folie-inpackade klumpen ska nå 75 grader. Varje år. Alltid samma visa.
- Morsan skäller på oss bägge för att ingen av oss vaktar ljusen, som egentligen inte är så pass korta så att de är någon riktig fara, eftersom bägge två står och pratar om, närmast i falsett, hur sjuuukt gott det ska bli med varm skinka.
- Både jag och farsan går och sätter oss i "finrummet", där vi äter vid sånna här tillfällen, och pratar lite om dittan och dattan. Ingenting seriöst. Alltid småsaker.
Ofta sitter man och bryter hårdbröd och äter, bara för att man har tänkt sig till en sån fruktansvärd aptit tack vare den där skinkan som snart är klar. - Snart hamnar vi bägge i köket igen. Vi hejar och tjoar fram termometern till att stiga chockerande fort. Det har hittills aldrig riktigt fungerat, men nått år så...
- Morsan sur igen. "Men håll koll på ljusen! Det KAN faktiskt börja brinna."
"Bara att lyda, annars sänker hon väl temperaturen på ugnen så att det tar ännu längre tid." tänker man, och går snällt och sätter sig igen. - En av oss smiter in och kikar temperaturen. "74 grader nu!" hör den som sitter kvar inifrån. Fan, snart är ögonblicket här. Snart slår termometern över till 75. Ett ögonblick som måste beskådas varje år. (Allvarligt talat så kommer jag inte ihåg när jag sist missade det...)
- DEN SLÅR ÖVER! 75 JÄVLA GRADER!!! Någon av oss går upp i brygga, den andre börjar dansa skinkdans.
"Jaja, backa nu då så att jag kan ta ut den någon gång" säger morsan. Självklart lyder vi. - Hon tar av folien, muttrar någonting om att det inte är klokt att det ska behöva vara såhär varje år, sätter i den där saken som man har i julskinkor (som en stor, två-tandad gaffel med spadhandtag på, typ) och börjar skära.
- Både jag och farsan riskerar glatt våra fingrar för att få tag i en skinkbit innan den ens fallit ner på skärbrädan. Varm och go´ är den. Man kan nästan känna sältan mellan fingrarna.
- Första varma julskinksbiten är i munnen, och varje år är det samma smaksensation!
Man känner av om den är saltare än vanligt, fuktigare än den året innan, kanske lite hårdare i konsistensen? Allt som kan avgöras avgörs direkt, och aldrig blir man missnöjd.
Man anpassar sig till årets julskinka. Den är helt enkelt den godaste som man har ätit hittills i sitt liv. Varje år. Alltid godast. De tidigare årens julskinkor har man glömt efter två tuggor, trots den korta jämförelsen som jag beskrev tidigare.
Nu är den här julskinkan the real deal bara. Så enkelt är det!
Fan vad jag gillar varm julskinka.
Att julskinka är nästan lika god kall är ju såklart heller inte fel.
En halvkass film på tv, ett glas must, en bricka med två - tre knäckebrödsmackor med skinka och senap (För mig är Gravelejs den "riktiga" senapen på skinka. Här är det dock en smaksak.). Det blir liksom en upplevelse i sig. En upplevelse som slår det mesta...
Få var väl de som trodde att jag inte skulle gå ut ikväll, men jag är glad att jag gjorde det. Jag kommer att vara, förhållandevis med tanke på förkylningen, pigg och utvilad imorrn och jag har gjort min kropp en förtjänst genom att inte proppa i den maximalt med alkohol.
Tyvärr har jag istället ätit chips och godis och druckit julmust, men det är också en parentes.
Bara en kort liten update om vad nattens nhl-svenskar har uträttat hittills:
Jonas Frögren, Toronto (Möter Pittsburgh borta): 1 mål, + 1 i +/- statistiken och 2 "hits". Kul att se.
Daniel Alfredsson, Ottawa (Möter Dallas hemma): 1 mål och + 1. Troligen också skadad eftersom han bara spelat 9 minuter...
Loui Eriksson, Dallas (Möter Ottawa borta): Inte ett skit. 1 skott på mål har han mäktat med.
Fabian Brunnström, Dallas (Se Loui): Inte ett skit här heller, förutom en tvåminutare.
Henrik Tallinder, Buffalo (Möter Montreal borta): - 1, men 3 "hits".
Tobias Enström och Niclas Hävelid, båda Atlanta (Möter Tampa Bay hemma): Båda har + 1, och dessutom ligger de 1:a och 2:a i mest spelade minuter för Atlanta i den här matchen.
Detroit: Orka skriva allting här. Lilja och Samuelsson har gjort ett varsitt mål, Lidas 2 ass och Holmström 1. Zetterberg ganska osynlig, vad det verkar. Dock har han skjutit 4 skott. Franzén ligger + 1.
Patrik Berglund, St Louis (Möter Minnesota hemma): 1 mål och + 1. Dock bara vunnit en av fyra tekningar.
Alexander Steen, St Louis (Se Berglund): Inte hänt mycket här, förutom att han verkar få förtroende i power play och att han har förlorat den enda tekning som han ställt upp i.
Kim Johnsson, Minnesota (Möter St Louis borta): - 1 och en två utvisningsminuter.
Nicklas Bäckström, Washington (Mötte Philadelphia borta): - 2.
Per-Johan Axelsson, Boston (Mötte Carolina hemma): 1 ass och + 1.
Under tiden som jag skrev ovanstående sammanfattning så hade Loui Eriksson gjort mål (sitt sjätte på tre matcher!), och Lidström ett assist. Det är dom jag vet. Jag tänker aldrig mer göra någonting sånt här, men det kändes dumt att börja med det och sen bara ta bort allting för "att det blev tråkigt". Men ja, aldrig mer...
Nu ska jag faktiskt försöka sova. Det är dags att vända tillbaka på dygnet, även om det känns dumt att inte försöka sova ut när jag är förkyld. Vi får se hur jag gör.
Det är inte ett alternativ att vara sjuk till veckan, då jag ju ska åka till Filipstad med familjen för att fira jul. Är jag sjuk, ja då blir det en ensam jul. Det har jag bestämt...
Hoppas att jag får en god natt nu då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar