En ful grej

Förra söndagen åkte jag in till stan för att fördriva lite tid, vilket i princip betyder att jag sökte med ljus och lykta efter någon att fika med. Skutan var öppet, men alla var för bakfulla för att orka ta sig ner på stan så jag satte mig där helt ensam med en kopp kaffe och en aftonbladet som sällskap. Söndagar är det jävligt soft med sportbladet, då det står en hel del om helgens fotboll så det var inte direkt något sällskap som jag var särskilt bitter över.

Efter att ha suttit där någon timme så kollade jag ut genom ett av alla Skutans fyrahundra jättefönster, och tro på fan att vädret såg så pass inbjudande ut för en liten promenad så jag bestämde mig för att bege mig ut på en rackare.

Eftersom jag inte orkar skriva särskilt målande just nu så hoppar jag direkt till saken:
När jag satt på en låda vid båthamnen, insjunken i en artikel om Elitseriens topp- och floppvärvningar den här säsongen, så hör jag hur någon kommer gående åt mitt håll.
"Inte någon jag känner. Inte någon jag känner. Inte någon jag känner." tänkte jag för mig själv, eftersom mitt välbefinnande var på topp och jag orkade inte småprata med någon mindre bekant.
"Hej. Ursäkta, har du cigaretter?" hörde jag en irriterande kvinnoröst som sa.
Jag kollade upp och såg en liten, knubbig tjej med rosa lugg och mindre smickrande glasögon, och som tillägg på det hade hon en heltäckande träningsoverall.
Så här löd vår konversation. (T = Torgny. KTRL = Knubbig Tjej med Rosa Lugg)

KTRL: "Hej. Ursäkta, har du cigaretter?"
T: "Eeh näe tyvärr, jag röker inte."
KTRL: "Nähä? Varför röker inte en snygging som du då?"
-Här börjar jag skratta. Taskigt, men berättigat.-
T: "Näe, jag gör inte det bara."
-Nu gick hon från att ha stått på min högra sida till att ställa sig snett framför mig till vänster. När hon passerade mina fötter (som var uppe på lådan.) så passade hon på att nypa mig i tån. (!!!)-
KTRL: "Men en kille med så fina ögon som du, han måste ju ha en flickvän!?"
-Panik spred sig fort. INTE riskera att hon börjar stöta på mig. Få bort henne. FORT! Ljug...-
T: "Ja, jag har ju det."
KTRL: "Jaha? Vad heter hon då?"
-Eftersom min fantasi för tillfället inte existerade så kom jag ju fan inte på något namn, så jag ljög lite annorlunda.-
T: "Haha, näe fan - det kan jag inte säga vettu. Gör jag det så kommer det att skita sig. Jag tror på sån skit vettu..."
KTRL: "Jaha? Men vadå, är det lite osäkert då?"
T: "Ja, det kan man väl säga..."
KTRL: "Men gud va psykiskt påfrestande för dig!"
T: "Eeh, näe faktiskt inte. Jag trivs rätt bra med det." -smart-
KTRL: "Förresten, vad heter du?"
T: "Torgny"
KTRL: "Jaha. Jag heter Malin." (Åtminstone så tror jag att det var det namn som hon sa. Jag är inte säker. Ni vet - man ska förtränga dåliga minnen. Det är bra för en.)
-Nu börjar jag läsa i mitt sportblad igen. Allt för att hon ska gå.-
KTRL: " Jag bodde ju här uppe förut ja, så då brukade jag gå jättemycket här nere vid hamnen. Där borta -pekar- i ett rött tegelhus, bakom det vita."
T: "Jaha..."
KTRL: "Du vet, man kan ju gå bakom udden där borta om man vill vara lite mer privat..."
-Gulp. Panik igen. Jag vill inte gå dit bort för att vara "privat" med henne. Få bort henne!-
T: Ja, jo... jag vet ju det. Bara det att jag har så jävla ont i knät så jag kom inte längre än hit. Fotbollsskada vettu."
KTRL: "Jaha. Gud va jobbigt."
T: -mummel-
KTRL: "Men jaha, jag får väl helt enkelt fortsätta mitt sökande då."
T: "Gör det. Hej..."
KTRL: "Hej då! Ha en bra dag nu då, och hoppas det löser sig med tjejen då."
T: -mummel igen-

Jag vet inte hur ful den här situationen verkar, men jag kan lova att jag tyckte/tycker att den är hemskt rolig, och läskig. Markus, du förstår va?

Min mobil är spärrad eftersom jag missade att betala en räkning i tid. Jag kan ta emot sms och samtal, men jag kan inte skicka sms och jag drar mig för att ringa eftersom det innebär att jag tvingas lyssna på en röst som påminner mig om att jag inte har betalat den där jävla räkningen.
Nu har jag iaf gjort det, så inom några dagar så är allt som vanligt igen. Aja, nu vet ni iaf vad som gäller.