Fotboll

Livet blir ju jävligt mycket lättare av att jag måste ta någon form av hets-beslut vart jag ska spela fotboll i sommar, OM jag ens ska lira ö.ht.

Forsa eller Hög. Det är ju naturligtvis mina enda alternativ, eftersom jag lever på gamla meriter gällande fotbollen.

Jag & Jon har snackat om att träna upp oss tillsammans. Det lär ju sluta med att vi dricker alkoholhaltiga drycker istället, men det vore skoj som fan att komma tillbaka till "gammal god form".
Dessutom är det antagligen snäppet mer uppskattat hos det kvinnliga könet...

Faaaan, jag vet inte hur jag ska göra!!!! Jag MÅSTE ju ta ett beslut inom kort också!



"Lill-killen" är det namn som Han (brorsans unge) går under nu. Själv föreslog jag Klas Ingesson som namn, men det motsatte de sig bägge två. De förstår sig inte riktigt på tjusningen med den karln, det är ju en sak som är säker.

Jag har förresten, i unga år, vidrört Klabbes flint. Det skulle jag inte våga göra nu...


Mycket som är jobbigt just nu verkar det som. Men jag har ju mitt crew. Thanks lads!

Imorrn stundar fest hos Steven och dom?

Två timmar

Ja, två timmars övertid blev det idag. Började 12.00 istället för 14.00.
Med tanke på att det var ett påslag på 100 % de två timmarna, så kan man säga att jag jobbat fyra timmar övertid idag...typ. Ni förstår ju vad jag menar.

Kristian Luuk på tv, han är faktiskt ganska rolig.

Ikväll ska jag vara tyst.
Men jag saknar.
Och jag kämpar.

Usch

Jag kanske borde vara mer egoistisk?

Antingen köra stenhårt på det jag tror, eller inte alls.

Men det är inte jag...

EN BRORSON!!!

Idag, klockan 21.05 blev jag farbror!!

Helt ärligt kan jag inte komma ihåg något lyckligare ögonblick än när jag fick reda på att allting hade gått bra och att Han äntligen hade lyckats hittat ut.

GLAD!!!

"Määäh määäh muuäääh muuäääh" lät det i luren när min bror höll telefonen vid den lille parveln. = )

Den här dagen

Mycket tankar.

Det avslutades med att jag intalade mig själv att det här kommer att gå bra.
Jag vet ju inte om jag tror på det, men vi får se hur länge jag klarar av att hålla ut.

Dock känns det konstigt. Mycket konstigt... Jag vill ju, men jag vet att det inte är bra om jag gör det. Lika bra att hålla fingrarna i styr.

Min kryptiska skrift fortsätter, och så kommer det nog att fortsätta att vara.

Inatt lyssnade jag på Tiger Lou - You Can´t Say No to Me. Det blir det nog till att göra ikväll också.

En jävligt bra låt det förresten. Tiger Lou är bra överhuvudtaget.

Överreagera

Det var ju kanske det här med att överreagera igen då.

Jag borde inte ha reagerat så hårt egentligen. Eller?

Jag är fortfarande inte positiv, men mycket mindre negativ än igår kväll.

Då var det verkligen ett helvete. Allting gick liksom upp för mig.

Som om man dött, och ens liv passerat i revy. Förutom att det nu var allting som inte hänt.

Jag gissar att det är mycket som spelar in.

Det är bara det att jag kommer att sakna Dig väldigt, väldigt mycket.

-------------------------------------------

Missförstå mig inte, jag menar absolut att det ska bli underbart att bli farbror! Det kanske kunde tolkas som att jag menade annorlunda i tidigare inlägg. Men så är det absolut inte, för det ska bli det bästa som hänt mig.

-------------------------------------------

Eventuellt att den här bloggen blir lite "tystare" ett tag fram över. Det kanske är bäst så?

Ikväll och imorrn får vi hoppas på lite övertid.

Sen får vi se vad som stundar till våren.
Det är mycket jag skulle vilja göra.
Att spela fotboll är en av dom, men då blir jag ju säkert kvar i hudik.
Det vill jag nog inte ändå...

Vi får helt enkelt se hur saker o ting utvecklar sig.

Jag hoppas iaf att det blir till det bästa...

Fan fan fan

Sanningar, anledningar, respekt och ansvar. Jag skrev det förut. Det är viktiga saker för mig, och kommer alltid till att vara det.
Jag hoppas jag kommer att mötas av Dem.

Såhär hårt borde det inte kännas.
Så djupt borde inte allting sitta.

Det rivs liksom ur mig.

Jag vill bara härifrån, till ett lyckligt ställe. En lycklig kropp. En lycklig hjärna.

Vi har ett löfte tillsammans, och det är det som driver mig framåt.
Min vision har ändå inte försvunnit, om än att den har ändrats till någonting helt annorlunda.

Hjärnan säger ifrån när hjärtat vill handla.

Fan va jobbigt det här kommer att bli. Har jag någonting att luta mig mot?

Jag blir snart farbror. Den dag jag reser för att se min brors barn kommer jag att tänka på allting som inte kommer med den resan. Allting som kunde kommit. Allt det underbara.

En tung tid väntar.

Helvetet i mig

Det som jag fruktat en längre tid har nu hänt.

Otroligt vad dåligt jag mår. Och sämre lär det ju bli säkert...

Ljuset är släckt.

Varför en klump i halsen?


Nu skiter jag i allting. Helt plötsligt får jag en anledning till att jobba hela kvällarna istället för att åka hem. Det är ju kanske en bra sak...

Mina visioner förblir visioner, och allting jag trott om mig själv och allting runt omkring mig är nu bekräftat.

90 % av mina tankar måste nu fokuseras på någonting annat.

Jag säger det igen: hej då...

Dagen

Fy fan vilken tråkig dag. Ingenting att göra på jobbet, och när man väl gjorde nå så kunde man mer lr mindre ge sig fan på att man antingen gjorde fel eller gjorde illa sig.

Jon och jag sitter just nu och dricker lite öl. Jag håller ena ögat på datorn, och det andra på tv:n.
Man Utd - Sporting Lissabon visas nämligen, för att sen följas upp av Sevilla - Arsenal.

Får se om man kollar på matcherna, eller om nå roligare dyker upp.

Blir någon må-bra-öl ikväll iaf.

Ska bli intressant att se Veloso & Moutinho.

Jag hoppas verkligen på att morgondagen går lite snabbare än den här dagen. Fy fan...

Gått och tänkt idag. Jag misstänker att vissa saker kommer att rinna ut i sanden.
Har en tendens till att bli så, oftast.

VM-kval

Så var det klart då.
Efter hur jävla mycket snack som helst, uppträdanden till förbannelse, och väldigt ointressanta lottningar som inte rör oss...så mycket, så kommer dom äntligen till europa.

Jag antar att alla redan vet vilka vi kommer att få möta, så jag tar bara det viktigaste:
Vi får möta Danmark i det här kvalet också. Det är riktigt jävligt, tycker jag. Iofs är det ju ett tag tills kvalet börjar, och mycket kan hända tills dess. Många kan bli bättre och/eller sämre.

Portugal. Urk. Ett lag med otroligt många framtida storstjärnor, som t.ex. Nani, Veloso, Moutinho, Mani Fernandes etc.
Även att dom ju har Ronaldo, som nog kan tycka att det är ganska lämpligt att visa Micke Nilsson lite nya, schyssta finter som han och Nani snickrat ihop på träningarna hemma i Manchester.

Jag tänker inte försöka mig på någon form av gissning om hur det kommer att gå, för jag har ju alltid fel.

Utom i xl-coachen. Där lyckades jag faktiskt gissa mig till vilka som skulle gå bra den här omgången... Bra av mig.

Pär skrev nyss att Veloso är en "bajskorv". Där har han fel, tycker jag. Veloso är nämligen en av mina idoler.

Köpte ett par alldeles för dyra dojor igår. Men fan, dom är snygga alltså! D&G-sneakers.
Dom som vill se dom vet vart dom ska hålla utkik, resten får se dom live eller inte alls.

Nu ligger jag i sängen och lyssnar på musik och tänker på lite saker. Ingenting jag vill skriva här, men vissa saker är väldigt bra och vissa saker är mindre bra.
Musik är fan bra skit det alltså.

De två jag pratar med på msn just nu är väldigt, väldigt bra. Saknar den ene nå fruktansvärt, och den andre vill jag ha lite närmare.

Jag somnade PÅ Marin inatt. Det var lite gay, faktiskt. Men jag kom hem från krogen, dritfull(drit = skit på norska), trött och jävlig, men tydligen sällskapssjuk. Ville inte sova själv...
Eller ja, jag antar att det var så det gick till ungefär. Mitt minne är "lite" suddigt/bortblåst.

Mitt hår sticks tydligen?

Lika som bär

Det är ju en klassiker, men jag måste verkligen göra det här.

Jag råkade kika på Idol idag, och slogs verkligen av likheten av följande personer:

Phil Collins?

Idol-Daniel?

Likt eller inte? Lämna kommentar (ja, kommentar-desperat är jag ju...) och säg om ni tycker att det är likt eller inte.

Ful blogg?

Fick höra för ett tag sen att min blogg är ful. Va fan, stämmer det?

Jag tycker den är vacker och estetiskt tilltagande. Iaf om jag får se på saken ur ett otroligt enögt (Kollar väl helt enkelt med det öga jag inte har någon lins på, alltså. Hehe..he) perspektiv, vilket jag gillar att göra.

Kanske att lite konst skulle kunna piffa upp den, så att Du orkar läsa den?

Da Vincis - Mona Lisa (För Er som kan konst lika bra som jag kan metafysik)

Om inte det passar så kanske en växt av något slag är det som gör susen?

Bonsaiträd. Jö...

Om inte något av ovanstående passar så måste jag ta till mitt lilla rockärms-ess, nämligen en bild på:

KLAS INGESSON!! (Min evige husgud)

Våga aldrig klaga på min blogg, för då kommer det sånna här menlösa inlägg som svar.

Fick erbjudande att jobba över idag med, men tackade nej. Var alldeles för trött i kroppen för att orka jobba tre timmar till, tyckte jag då.
Dock så sitter jag och ångrar nu att jag inte tog chansen att jobba ihop ytterligare några hundralappar. Men så är det när man är slö och usel...

Nu ska jag lägga mig och lyssna på lite sov-musik, och försöka hålla fingrarna borta från telefonen.

Sista gången vår tvättmaskin och torktumlare används av någon som inte tillhör det här hushållet. Åtminstone utan att vi tar ut ett kraftigt överpris.

Gårdagen

Ca 11.15 igår ringer min telefon. Det är Proffice. Dom frågar om jag kan börja jobba lite tidigare, och jag säger såklart ja.
12.00 är jag och Julian, som också börjar tidigare, på jobbet.

Lyckas välta några pallar på en och samma gång, med stor hjälp av den s.k Dominoeffekten. (Som jag, efter igår, hatar.)

Sverige tog sig till em. Fan va jävla synd att man blev tvungen att följa den matchen via Expressens målservice. Hörde att Taco hade varit bra iaf.

Teater eller fotboll. Svårt det där med saker som är obligatoriska, men som gammal icke-mönsterelev vet jag ju vad jag skulle ha valt. =)

Ingen större idé att hoppas på att man kommer hem i tid ikväll. Är nog fortfarande sjukt mycket att göra, och nästa vecka skulle det bli ännu mer.

Mina nattliga sms sker, mer lr mindre, av sig själv.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och lägga mig på soffan igen.

Ha en trevlig dag och kväll!

Skallen är tom idag igen

Jag har fan ingenting vettigt att skriva idag heller. Fan också...
Vissa dagar är det bara så; man har ingenting speciellt på hjärnan.

Kommer möjligheten, och jag inte tar den...då kommer jag antagligen att förbanna mig själv för evigt.
Egentligen vore det ju signifikativt för mitt liv, så det lär ju inte hända.

Det var hemskt roligt att jobba med Jon faktiskt. Hoppas att det fortsätter så!

Jaha..

...så var dagen över då, nästan.

Jag har fan inte åstadkommit ett skit idag.

Suttit halvt för mig själv med min dator och lyssnat på musik, pratat med favoriten en hel del, gjort ett gammalt högskoleprov (inte hela. Typ 60 frågor. Fick 40 rätt, tror jag), varit på statoil och köpt snask och en hamburgare, och sen har jag inte gjort nå mer.
De andra har kollat på film, men jag orkar inte vara så pass engegerad som jag vill vara när jag ser en film så jag sket i det.

Klassiskt blogginlägg i den mening att det egentligen inte fyller någon större funktion för någon, inte ens mig själv.

Calle tog min sista snus. En dödssynd för oss snusare.

Utbilda mig?

De enda kraven är att man har matte b och samhälle a.
Sen är det plus om man har arbetat sammanlagt 12 månader (det har jag) och gjort värnplikt (det har jag). Dessutom har jag ju 10 universitetspoäng, det kan inte heller vara fel.

Dock har jag inte gjort högskoleprovet, men det måste man kunna göra.
Inte heller fixade jag ju matte b, men det måste jag ju kunna läsa upp på distans eller nå!?

Om jag får tummen ur rektum någon gång så finns det en möjlighet att jag söker till psykologutbildningen i sthlm redan ht-08, men då kräver det ju att jag fixat lite saker innan...

Vem vet, det kanske vore någonting för mig. Det är bara att hoppas att fler och fler mår dåligt och behöver psykologhjälp om några år, om jag nu fixar det här.

"Psykolog Torgny Johansson", hahahahahahahahah!

Led

Även om jag inte förväntade mig en vinst så förväntade jag mig inte heller en 3-0-förlust.

Min illusion om att vi faktiskt är ett landslag som har någonting att hämta i ett eventuellt EM-slutspel, den är helt jävla borta just nu.

Efter 2-0 så gick jag hem. Tyvärr lyckades jag vara riktigt otrevlig mot Jocke innan jag drog också, och det ber jag verkligen om ursäkt för.
Tyvärr går det ju inte att prata med mig när jag/mitt lag har förlorat...

Du lurade nästan byxorna av mig ikväll med ditt sms om att sverige gjort mål. Synd bara att det var 30 min innan matchen började... ;)

Längesen jag skrev en smiley i den här bloggen. Känns som att man borde försöka lära sig att skriva texter utan att använda sig av sånt skit.

Nu ska jag somna i min ensamhet, och fantisera om morgondagen.

Det som hittills hänt idag, Dagen D

Vaknade upp imorse, någon gång runt 09.00... Helt jävla snurrig efter nattens dröm.
Ge mig en drömtydningsbok och mitt liv kanske kan klaras upp till åtminstone 25 %.

Iaf så kom någon som jag bor med (jag skriver inte vem det är pga gay-varningen) och la sig med mig i sängen. Vi lyssnade på musik och snackade lite allmänt bara. Jag tycker det är mysigt med qualitytime, som vi hade då. Två vuxna karlar som kan ligga i samma säng och bara ta det lugnt. I´m not sure, but it might´ve sounded gay.

En sak som han sa var: "Jag vet inte om han det var för att han var full, men *hrm* sa att han skulle ta en ölfrukost idag."
Sen diskuterade vi lite huruvida vi också skulle dricka öl till frkost, och kom fram till att vi bägge faktiskt skulle kunna tänka oss det.

Sagt och gjort, ölen öppnades så fort müslin var uppäten. Kaffet dracks också under den tiden, vilket faktiskt var en riktigt skön kombination. Varmt och kallt, uppiggande och nedåttjackande. ;)

Jag är ett pucko. Likaså Jocke.

Jag, jocke, martin och jon satt alltså och drack öl till frukost och på den vägen är det.
Jocke & jag hittade en varsinn tröja idag. Min hittades på Bogart, en Fillippa K-kofta (varm och god) för ca 1400 nok. Jocke hittade också sin på Bogart, en G-star i form av en gubbtröja. 600 nok gick den på... En är ekonomisk, en är märkesbög. Fan också.

Nu sitter vi och dricker lite öl och käkar, och snart beger vi oss till Richard & C:O. (Av någon anledning säger man aldrig "Steven/Gabbe/Stefan & C:O"??)
Rasmus sitter och laddar sin fejk-ipod med musik från martins dator medans jag och jon lyssnar på Fratellis skiva Costello Music. HELT KLART värd att ladda hem som uppladdning inför kvällen drabbning på Santiago Bernabéu-stadion!

Nu är klockan 18.00 och jag har druckit 8 - 9 öl. Jag är inte säker. Det är iaf inte dags för någon form av öldrickarrekord idag, för den här matchen skall ses och kommas ihåg!!

Även att vi var på Maskinisten idag och drack några öl, samtidigt som vi pratade om servitrisen som jobbar där. Hon är faktiskt riktigt trevlig, och faktiskt dessutom väldigt fin.

"Hon kommer från Manchester."

Själv dagdrömmer jag. Jag har egentligen inte mycket kött på benen, men ändå dyker hon upp i min skalle hela tiden.
Det känns konstigt att tänka så mycket på någon efter omständigheterna.

Idag är jag mig själv.

Dagens låt: Hard-Fi - Suburban Knights eller Fratellis - Ole Black N Blue Eyes

Jag hör av mig...

Tur att internet inte funkar som det ska ändå

Inatt satt jag och skrev jävligt länge på ett blogginlägg. Det allra djupaste inom mig kom upp, fast så jävla odirekt som det bara kan bli. Metaforerna flödade, men det var det enda sättet jag verkligen kunde få ut allt ur mig.
När jag läser det idag ser det ut som att jag är djupt deprimerad, ståendes på randen av ett berg redo för att kasta mig ut för att ta reda på vad som sker efter döden.
Så är det absolut inte, och därför är jag glad att internet hade packat ihop någon gång medans jag skrev allt det där vilket alltså betyder att det inte kunde publiceras på min blogg.
Dock sparade jag det för att kopiera in allting idag.
Efter någon minuts övervägande, mellan låd-lyften på jobbet, så kom jag fram till att det nog inte var en så bra idé ändå.
Varför skapa onödig dramatik? Skitdumt ju...

Men jag har det sparat på datorn, mest bara som en reminder om hur min hjärna kan få mig att agera ibland. Kanske lite, lite för att jag i grund och botten också är ganska stolt över hur jag lyckades formulera mig...men det låter jag vara osagt, typ.
Någon kanske får läsa det, vem vet.

Askur slutade på jobbet idag. Sorgligt faktiskt, då jag verkligen tyckt att det varit riktigt roligt att jobba med den lille filuren.
Tur att Jon kliver in istället!

Askur blev nerbrottad/-greppad, tejpad runt fotknölarna, inburen till mini-frysrummet och instängd.
"Det var ju inte så farligt ändå?" tänkte jag, mycket med tanke på att de vi jobbar med verkligen är helt jävla vrickade (Dock ingen på något dåligt sätt, iaf inte då man känner dom.) och har gjort en hel del minst sagt skumme saker i livet.
Men det hade inte tagit slut där. Långt ifrån.
En kille greppade en vattenslang, två andra greppade en balja med grisister (fett. Äckligt som fan!) och en tog upp mobilkameran.
Han med vattenslangen stegar fram och öppnar dörren till mini-frysen, för att se askur med byxorna halvt nerdragna, i full färd att försöka få av den hårt åtdragna tejpen.
Så börjas det: Rune, karln med vattenslangen, håller in avtryckaren och fullkomligen dränker Askur på bara någon sekund.
Askur försöker fly, hoppandes jämfota ut genom dörren, bara för att mötas av en balja grisister rätt i plytet. Vattenslangen är fortfarande riktad mot honom med en konstant ström av kallt vatten skjutande ur sig.

Askur studsar runt, skrikandes och dyngsur.

Askur får ner nävarna i en balja för att kasta snö mot Rune, karln med vattenslangen, bara för att mötas av insikten av att han stoppat ner dom rätt i torris (Jäääävligt kall snö/is! -70 grader eller nå liknande. Används för att hålla frysta varor frysta ändå ut till butikerna).
"Aj-aj." tänkte jag då, för det gör hemskt ont att få på huden.

Här slutar "avskedsgåvan", och Askur får tillåtelse att gå ner till omklädningsrummet lite tidigare för att inte frysa ihjäl. Dock får han några rejäla handslag på vägen, och en massa lyckönskningar med det nya jobbet.

Det kanske låter som någonting grymt och taskigt, men känner man de här grabbarna så inser man att de gjorde det enbart för att visa att Askur hade blivit en i gänget.


Med det här så pass färskt i minnet så kan jag enkelt skriva att jag kanske blir kvar på Gilde för evigt, för faan vet vad dom gör med en... Den förra gångens "avskedsgåva" ska ju bräckas, liksom.

Jag slutar med sanningar. Det var en dum idé. Och tråkig.

Hej då, och ha en bra (ute)kväll!

Alltså, va fan...?

Det är ett tufft liv att vara internetberoende.
Bland det tuffaste man kan råka ut för i det beroendet är då man egentligen BORDE ha tillgång till internet, men inte har det. Dagens internetproblem består i att min dator vägrar släppa ut mig på internet.
Den lilla ikonen nere i hörnet visar på att jag är ansluten, men om jag klickar på Visa trådlösa nätverk så står det (ibland) att jag är frånkopplad. HJÄLP MIG!!! Helvete också, det här förbannade internethelvetet kommer att bli min själs död.

Smart "ödelägger" jag min dator.

Katie Melua - I Cried For You är dagens låt. Längesen jag hade en dagens låt.

Inläggets sanning: Kanske att det är väldigt många av er som vet om det här, men i 8:an så åkte jag dit för att ha haft hembränt i skåpet. Polisen kopplades in, och jag fick sitta i förhör med dem, rektorn, Göran Sundfors och någon till. Naturligtvis ringde de hem också. Promenaden från busshållplatsen och hem den dagen var den värsta promenad jag någonsin gjort i hela mitt liv...

Ett internet från helvetet

Idag har vårat internet legat nere i princip hela dagen. Undertecknad har alltså med andra ord varit jäääävligt irriterad idag, speciellt med tanke på att jag har suttit och stört mig lite på att jag inte riktigt tänker till innan jag skickar iväg mina förbannade sms.
Det var iaf absolut inte menat att förvirra eller förvåna. Jag får förklara det hela någon dag.
Ikväll har jag iaf vett nog att förstå att det kanske inte är så smart att skicka nå.

Imorrn ska jag jobba, vilket ska bli skönt faktiskt. Att inte göra någonting under dagarna är så jävla tråkigt, även om jag nu faktiskt har haft ett och annat uppdrag gällande Jons första dagar, bla att ta med honom till skattekontoret (som jag hatar att gå till! Det ligger så jävla avsides, och det finns ingenting annat där än, just det - skattekontoret) och Proffice.

Stefan Nystrand på tv nu. En förbannat axelbred karl, må jag säga. Dock pryder ett mycket fånigt skägg hans haka.

Om vår mustaschkamp hade fortsatt hade jag fått raka mig först om lite drygt två veckor.

Det är någonting som har fattats för dagen, och jag vet vad det är. Dock kanske det kan ha varit bra, av någon anledning. Kanske den jag yttrade inatt, i mitt sms.
Kanske finns det ingenting positivt med det. Iaf inte för mig.

Om man är en av fem, är man unik då? Det klingar inte riktigt rätt i mina öron.

Österrike - England på fredag, och den visas på norska Viasat 4. En mycket bra anledning att ta sin första norge-öl med Jon.

Johanna Ahlm är väl knappast släkt med Markus Ahlm?

Förresten så har jag tänkt ta upp träningen igen. Satt och kollade på gamla foton igår, och bestämde mig för att försöka komma i hyfsad form igen. Dock blir det inge pump, box-n-hit, spinn-or-run, shake-n-bake eller va fan det nu heter, utan gym och eventuellt lite löpning. Får se om jag lyckas ta mig iväg på nå fotboll också, men det är väl tveksamt.

Fan vilket tråkigt inlägg för er. Jag ber om ursäkt för det, men jag är lite sliten i skallen. Vet inte riktigt varför, men så är det iaf...

Inläggets (bittra) sanning: Att andra mår dåligt kan få mig att må dåligt. Jag vet att jag egentligen inte ska bry mig så mycket om saker o ting, men det verkar vara ofrånkomligt...

Ibland vill jag att allting ska vara annorlunda. Att jag är annorlunda. Att mitt live vore annorlunda.

...till det bättre.

Blärp (I brist på annat)

Emma Wiklund, som också håller till här i Tönsberg, har tydligen hittat min blogg.
Det är såklart kul på flera sätt, och ett av dom är att hon lämnat en hel del olika kommentarer.
Jag hade tänkt att kommentera henne kommentarer i det här inlägget:

• Jag tycker det är en ganska bra nivå på mina sanningar för tillfället faktiskt, även om jag förstår att det vore bra mycket roligare för er andra att läsa sanningarna om mina sexuella fantasier, olagliga handlingar etc etc. Vem vet, om jag lyckas feldosera mina piller ännu en gång så kanske det dyker upp ett inlägg med bra mycket smarrigare sanningar!?
• Det svenska ordet "yr" betyder "kåt" på norska, vilket alltså Emma sa högt i "kantinan" (Matsalen) på jobbet. Så, nu förstår ni det lite lustiga i en av hennes kommentarer. Jag har hört att det är fler som lyckats använda det uttrycket också, och av någon anledning så är det bara tjejer som har lyckats kläcka ur sig det?! Sluta vara så jävla yra, tjejer!
• Jag vet inte varför ingen informerade dig om kloakvattnet som hade lyckats sippra ut i renvattenledningarna? Den dagen kanske du duschade i skit, drack kiss-&-bajsblandat vatten och diskade i något annat äckligt som kan ha spolats ner i en toalett.
  
  

Idag var jag, tommy och steven ner på stadens bästa fik, Maskinisten. Det var en jävligt trevlig upplevelse på många sätt, förutom att jag beställde kaffe till min otroligt torra kyckling- och tzatziki/tzatsiki. Kaffe släcker liksom inte törsten så värst bra...
Dock har dom en otroligt trevlig servitris där. Det är bra.

Jon kom precis hem från sin första dag på Gilde. "Fy fan vilket tråkigt jobb!" sa han och flinade. Han är gó den där Jon.

Inläggets sanning: Emil, den jäveln, fick mig att börja uppskatta anime (filmer tecknade med mangastil) under sin tid här i Tönsberg. Det, och lite annat, gör mig till en nörd.

Lite glömsk, tror jag.

En otroligt skarpsynt person la märke till att jag glömde en sanning i förra inlägget, vilket betyder att jag inte riktigt har fått in det där i "systemet" att det ska vara med en sanning i varje inlägg. Vi får se vad som händer med den här jävla en-sanning-per-inlägg-grejen i fortsättningen. Lär ju sluta med att jag får skriva ett inlägg med ungefär 80 sanningar i för att kompensera alla gånger jag glömt bort skiten.

Inläggets sanning nr 1: Jag har aldrig testat någon starkare drog än alkohol. Iaf inte utan recept, och då är det Panodil och Ibuprofen som är det starkaste på den fronten. Fas:a på det så märker ni att det inte direkt är morfin.

Inläggets sanning nr 2: Jag är en av världens sämsta förlorare. Jag ger mig inte in i någonting som jag vet att jag kan förlora, eftersom det antagligen bara slutar med att jag slår sönder någonting och/eller häver ur mig en radda med olämpliga saker till alla som "förtjänar" det.

Zlatan

Zlatan vann guldbollen. Vad mer kan man säga än att det var helt jävla riktigt?! Ingenting.
Det var han värd, med tanke på vad han har uträttat så här långt under säsongen 07/08 och under 06/07. Karln har ändå varit en av världens bästa fotbollsspelare under den här tiden, och det är ju mer än man kan säga om t.ex. Fredrik Ljungberg, Mellberg eller Linderoth.
Gedigna lirare, javisst, men inte världselit.

Under mitt lilla mini-rus (jag är yr och känner mig lite lallig) kom jag fram till att jag skulle vilja träffa Pär Holmberg. En alldeles speciell vän, som jag har varit med om otroligt mycket roligt tillsammans med, däribland flertalet legendariska fotbollsresor.
"Det här var ju kul. Åsså var det lite roligt också..."
Vi får ta en kväll snart, när vi bägge två har möjlighet.

Askur var hem och vände nyss. Ett speciellt ögonblick, då det faktiskt var fjärde gången idag som han kom hem. Det är inte helt vanligt de inte...

Glömde...

...ju fanimej att skriva en sanning i det förra inlägget!

Jag får helt enkelt lämna ut två sanningar om mig själv i det här inlägget, för att kompensera för min idioti.

Inläggets sanning nr 1: Jag kollar på gamla bilder av mig själv för att påminna mig själv om att träning faktiskt ger resultat. Man skulle kunna vrida på det också: inaktivitet ger även det resultat.

Inläggets sanning nr 2: Jag dömmer folk väldigt fort, främst genom deras musiksmak. Det låter sjukt dåligt, men jag måste faktiskt poängtera att min uppfattning om dom faktiskt kan ändras efter att jag lärt känna dom.

Något av de piller som jag ätit idag har gjort mig yr och lite "corny". (Inte varje dag man använder det ordet!)
Heller inte varje dag man avslutar ett inlägg med: I´m all doped up

Uteblivna kommentarer

Helt plötsligt slutade mina inlägg att få kommentarer. Vad beror det på, tro?

Jag vet iofs att jag inte varit med om allt för mycket intressant på sistone, och att jag faktiskt inte har haft så jävla mycket vettigt att skriva, men ändå.
Lämnas det kommentarer uppmuntras bloggskrivandet, och det kommer fler/bättre inlägg eftersom inspirationen till att skriva någonting faktiskt blir lite större.

Idag anländer iaf Jon "Skägg-snus-och-alkohol" Frank till Tönsberg, för att bo med oss i några månader. Han ska även jobba på samma avdelning som mig, även om vi bara kommer att få jobba tillsammans varannan vecka tyvärr.
Dock är jag riktigt jävla glad över hans ankomst! Jag förväntar mig en otroligt givande och rolig tid tillsammans med honom här.

En bloggs födsel är på väg att bevittnas. Det ska bli stort att följa dens utveckling.
Dock är adressen hemlig, så det är kanske ingenting att skriva om här...

Jag är för tillfället sjukskriven iaf, eftersom jag förra onsdagen trodde att jag var stålmannen och skulle lyfta 2 lådor á 20 kg och slänga upp dem på en pall.
*TJOFF* sa det (iaf nå liknande. Typ *puff* eller nå) och sen hade jag ont i ryggen, fast dock inte så pass ont så att jag inte kunde fortsätta att jobba. Dessutom var det bara någon timme kvar att jobba, så jag fortsatte. Nästa dag dock, då kom smärtan. Jag kunde inte lyfta, inte stå, inte sitta, inte skratta, absolut inte nysa (naturligtvis var jag också förkyld), inte röra mig i sängen - jag kunde fan inte göra någonting utan att det gjorde ont!
På torsdagen gick jag iaf ner till physioterapeuten på jobbet, Rune Haugen, och fick mitt ryggslut undersökt. Han sa att min vänstra muskel nere i korsryggen var överansträngd och "hård som en pinne", så jag skulle testa och vila några dagar.
Jag gick hem från jobbet, och var även hemma under fredagen.
Hela helgen vilades ryggen från lyft och annat som gjorde ont, men det gick liksom inte över.

Så, idag knatade jag ner till proffice så fick jag numret till "Tre Leger" (Tre läkare - en läkarfirma här i staden) för att kolla upp rygguslingen. Detta måste bli gjort inom kort, eftersom en frånvaro på mer än tre dagar från jobbet måste vara intygat utav en läkare.
Iaf så fick jag en tid någon timme senare, och efter att ha blivit undersökt i en minut (han kollade typ så att det inte var en låsning) så gick jag därifrån två sjukintyg och ett recept på smärtstillande rikare och 160 nok fattigare.
Receptet jag fick var på två olika piller, varav det ena fick jag inte ta mer än en gång/dag och det andra skulle jag ta tre gånger/dag. "Det kommer att stå på burken sen ändå, så du behöver int memorera det" sa han innan jag tog på mig jackan och gick därifrån.

Jag hämtade ut pillrena, gick hem till Calle, Kristian och Kajsa för att närvara vid firandet av Calles 27-årsdag. Det var trevligt... Sen gick jag och Calle hem hit, jag för att äta och vila, Calle för att kolla hur mycket pengar hans mor hade satt in som födelsedagspresent.

Väl hemma satte jag mig och åt makaroner med majs, tonfisk och Sweet Chili-sås, och eftersom pillrena skulle tas i samband med mat så tog jag även fram två piller - ett av varje.
"Eeh...undrar vilket jag fick ta max ett av" tänkte jag, och kom fram till den smarta idén att läsa på burkarna.
Tro på fan att det står att jag kan ta bägge pillersorterna tre ggr/dag... "Jaha..." tänkte jag sen, faktiskt. "Skit å rå" tänkte jag sen, då jag kom på att läkaren faktiskt sa "MAX 1 tablett om dagen".
Så nu sitter jag här, lite smådrogad och med en snus inne. Ensam i stora huset.
Jag funderar lite över vilka bieffekter det kan få om jag lyckas äta fel piller tre gånger?
Simhud mellan armarna, superkrafter, oförmåga att känna lukten av sötmandel, hornutväxt, spetälska, etc? Det finns en del som kan hända, menar jag.

Nu orkar jag inte skriva mer. Jag ska iaf ringa brorsans sambo och fråga vilket av pillrena jag kan äta av. Det kom jag på nu, när jag skrivit hela jävla inlägget. Smart...

Hej då.

Idé

Jag har fått en liten idé. Idéer är bra grejor ibland, men vi får väl se hur fan den här tas emot. Den går nämligen ut på det att jag ska ha med en sanning i varje blogginlägg. Ni vet, var och varannan bloggare har ju liksom "sin" egen grej, så som Dagens citat, skiva, låt, film etc.

Det här ska bli Min alldeles egna lilla grej.

Dagens sanning: Jag är sjukligt rädd för höjder och spindlar. Så manlig är jag...

Idag är jag inte alls inspirerad till att skriva, så därmed slutar det här inlägget här.

Sanningar, anledningar, respekt och ansvar.

Enligt mig så är det alltid skönt att få höra en sanning, ett öppnande av ett hjärta, någons tankar som snurrat och snurrat och snurrat för att äntligen lyckats leta sig ner till stämbanden för att sedan färdas den långa vägen till mottagerens öron, eller från hjärnan - ner till fingrarna bara för att sekunden senare dyka upp på en skärm och sen en annan människas skärm.

En sanning behöver absolut inte vara någonting som får en att må direkt bättre.
En sanning däremot, den ger förtroende för någon.

Ändå ler jag. Bara av tanken på någons leende så många mil bort.
Ändå ler jag inte. Bara av tanken på någons förvirrade tankar, allt som inte stämmer.
Ändå mår jag direkt dåligt. Jag vet att någon som får mig att må bra inte mår särskilt bra, utan snarare den totala motsatsen.

Allting har såklart sina anledningar till att en sanning behöver sägas, att någons innersta tankar behöver komma upp till ytan. En "trigger". En dålig dag kan verkligen fungera som denna trigger...

Ändå bygger jag upp en stor respekt för människor som kan säga sanningar, som kan göra det jag inte kan. Oavsett vad det är som fått människan att ventilera sina tankar, sin sanning.
Att veta att det man säger lika gärna kan förstöra det man sakta men säkert byggt upp, men viljan att berätta är för stor. Eller så är oviljan att kämpa emot för liten...

För visst har vi någon form av ansvar att säga många av de saker vi egentligen tänker?
Att kasta sig ut, utan vetskapen om någon kommer att fånga Dig eller inte?
En vänskap, ett kärleksförhållande, en flirt, en arbetsrelation - det Du känner att just Du kan relatera till, kan det bli bättre av en större dos av sanning?

Jag har haft en bra kväll. Joakim och Martin har suttit med mig hela kvällen, vi har druckit kaffe, gnabbat med varandra på något konstigt familjärt sätt, låtit musik ta oss tillbaka till tiden då vi fortfarande gick hem från skolan.
Dock har någon berättat någonting för mig ikväll, en sanning om hur dennes liv just nu är. En sanning som berör mig. Och den berörde verkligen, inte till 100% på ett, för tillfället, postitivt sätt såklart.
Vetskapen av någons olycka gör en själv mindre, sårbarare och bortkommen. Åtminstone kände jag lite så när jag fick allting berättat för mig, men jag anser ändå att det var en bra kväll.
Varför?
För att jag är helt spiksäker på att personen i fråga kommer att fatta rätt beslut, och för att det kändes som någonting som kanske tog oss lite närmare varandra trots det stora avståndet.

Låt aldrig någon sätta sig på Dig, låt aldrig någon få Dig till att göra någonting Du verkligen inte vill så länge det inte är absolut nödvändigt, tillåt aldrig Dig själv och Ditt eget välbefinnande krympas till oigenkännlighet, låt ditt hjärta bestämma över frågor där hjärtat ska bestämma, lyssna på hjärtat även om hjärnan ska bestämma - det kanske finns en tredje lösning?, låt framförallt ingen komma för nära utan att Du själv verkligen vill ha den personen nära.

En dag kommer att komma då jag står där, själv, med andras sanningar stuckna i mig likt knivar, men ändå kunna le över tanken att de säkert gjorde gott på något sätt.

Livet, är det inte helt underbart på alla möjliga vis!?

När jag läser igenom den här texten imorgon så åberopar jag antagligen någon form av tillfällig sinnesförvirring under den (långa) tid som jag suttit och skrivit den här texten, bara för att rädda mig själv för mitt eget ego. Vi får se vad morgondagen har ett erbjuda...

Den här texten är dedikerad till min allra största msn-favorit. Du fick mig att tänka i banor jag hittills aldrig tänkt, hittat våningar i min hjärnas märkliga byggnad som jag aldrig tidigare har vågat trott att de har funnits.

Linus Videll...

...lät, och såg ut, som att vara en smart karl...

Dock var han top-3 i det svenska laget i matchen mot Ryssland, så han är helt klart ursäktad. Ska bli spännande att följa hans utveckling, speciellt med tanke på att han verkar fruktansvärt respektlös i sitt spel och i sitt tänk utanför planen.

Man skulle kanske inte låta allt för intellektuell själv, om man blev intervjuad direkt efter en halvleks spel i fotboll.

Vilken streak del 2

Och tro på fan om jag inte spillde hett thé/te på snoppen nyss också. Aj-aj.

Tog ungefär tre minuter efter Jocke hade gått tills jag slog armbågen i armstödet och *skvimp* så hade jag nykokat vatten på min klart käraste ägodel. Fan också... Dränkte en halv hushållsrulle i kallvatten och la dit, så nu känns det ganska bra.

Undrar vad som händer imorrn då, tro?

Vilken streak

Igår lyckades jag dricka bajs, i princip, och idag fick jag det stora nöjet att vakna med en överansträngning i korsryggen. Life´s beauuuuutilful!
Dessutom producerar min näsa mer snor på fem minut än Peter North producerar säd på ett helt år.


JuS: "Kollade du på "Kåldolmar och kottar" när du var liten?" (med reservation för att namnet kanske inte stämmer. Iaf inte "kottar"...)
TJ: "Nej..."
JuS: "Fan...du är ingen hippie!"
konversation över

Tommy är i Tönsberg nu, tror jag. Jag ska minsann slå honom en pling och kolla om han vill kolla på Sverige - Ryssland med mig, min för tillfället rak-i-ryggen-sittande människa.

Ha´t

Bajsvatten

Ja, nu har dom tydligen lyckats häva bajs i vattnet här i Tönsberg. Vi får se när det är ok att dricka kranvatten igen.

På sista rasten idag drack jag kaffe ur en sån där klassisk "Varm dryck-maskin" som finns på många jobb, och när jag började smutta på det så började jag fundera på om jag hade lyckats fixa till så att den blandade i socker i kaffet. Dock, efter ett stunds tänkande och lite övervägande med min vän Askur, så kom jag fram till att det nog hade med bajset i vattnet att göra. SÅKLART!!! Fan va äckligt. Bajs vill ingen dricka...

Rosenborg?

I skrivande stund sitter jag och kollar på Valencia - Rosenborg.
Rosenborg leder med 2-0, och Valencia har inte ett skit. En så pass klassiska spelare som Steffen Iversen har gjort bägge, även om jag trodde att Vidar Riseth gjorde det andra.
Glädjande att se att Dorsin och Stoor hittils har varit två av planens bästa lirare, även om alla i Rosenborg har gjort en jävligt bra match.


Att bara få skriva/snacka av sig lite kan göra så jävla mycket för ens humör. Det är märkligt egentligen... Men tack så hemskt mycket för det, min msn-favorit. Vi får se vad livet har att erbjuda oss, helt enkelt.

För tillfället är Julian min lilla mini-psykolog här borta. Vi snackar om det mesta, och det verkar som att vi är väldigt lika på många punkter. Tyvärr så vill jag inte lasta karln allt för mycket med mina problem, då han antagligen har nog med sina egna.

Rosenborg var helt jävla sjukt nära att göra 0-3 nu. Koné i stolpen. Han hade öppet mål, men var otroligt trängd/fasthållen av Helguera. Straff?...

Zigic är stooooooor.

Det finns ett ställe i Kentucky, USA som heter Waverly Hills Sanatorium. Av en slump läste jag om det på en sida på internet tidigare i år, och jag fastnade lite i dess historia. Det sägs att det är världens mest hemsökta hus, så om Du är någorlunda intresserad av det övernaturliga så rekommenderar jag att Du googlar på det.
Själv är jag delad angående sånt där. Samtidigt som jag vill tro på det så vill jag absolut inte tro på det
Samtidigt en av mina bästa vänner har varit med om helt oförklarliga (och då menar jag OFÖRKLARLIGA!) saker, så måste jag nog vara med om någonting konkret, om man nu kan säga så om övernaturliga fenomen, innan jag bildar mig en mer bestämd uppfattning.

Iaf så såg jag en film som handlade om just det här stället. "Death Tunnel" hette den.
Den var så jävla värdelös. Helt sämst. Fruktansvärt usel.
Kollade upp på imdb.com vad den hade fått för betyg av de som sett den; 2,7 av 10.
Kanske dags att börja "imdb:a" innan man ger sig iväg till Showtime (Filmuthyrningsstället här i Tbg. De har inte ens Gudfadern...) för att hyra sig de tre, numer klassiska, bakisfilmerna.

Är det någon som har ett tips på någon riktigt bra skräckis? Lämna gärna en kommentar isf...
Jag antar att "någon" kan tänka sig att skriva "The Wisher", enbart för att tråka mig.
Hyr inte den, f.ö. Den är t.o.m sämre än Death Tunnel.

Hittils är jag lite besviken på Mando Diaos nya, men jag ska ge det några till chanser.

Dagens låttips: Billie the Vision and the Dancers - Summercat. Trallvänlig och jävligt skön. Tack för den!!

Rosenborg tar nog hem det här. 90:e min nu...



Hirschfeld gjorde förresten en otroligt grym räddning på Villas långskott, någon gång under första halvlek.

Ensamhetens strålar

Tre kombos, en konstant ström av människor på besök, några av mina allra bästa vänner i närheten mer eller mindre dygnet runt - men ändå en enorm känsla av ensamhet.

Jag antar att alla har någonting de saknar.
Varför leva ett liv som kan anses som komplett?

Det känns som att man lever i en illusion.
En illusion av att det någon gång löser sig.

Det vore någon form av mitt livs ironi om det inte gjorde det. Så typiskt så att det på något sätt måste anses som komiskt.

Le, och världen ler mot dig.

"Stopp verlden. jag vil av" lyder en text på en tavla här hemma.

De verkar ju ha det så bra. Jag är lycklig för deras skull. Motsatsen för min egen del.

En snabb titt in i framtiden vore kanske förödande...

Update

Jag förstår att alla är fruktansvärt nyfikna på hur jag har det i vårt "kära" grannland Norge (som f.ö. är ett jävla skitland på många sätt och vis), så därför tänkte jag ta och ge er en kort sammanfattning över mina två månader här borta.

• Jocke & Askur hamnade i någon form av handgemäng med en Fredrikstadsupporter, på en bro...i Fredrikstad. Vad finns det mer än broar i Fredrikstad? Jo, andra Fredrikstadssupportrar - och självklart gav sig ca 10 st fulla, fula och norska "huliganer" efter de två svenska pygméerna som intagit deras stad. Sån tur var fick di svenske fart på benen, så som i forna p14-dagar, och sprang ifrån sina bödlar.
  
• Mitt snitt på "superduperfyllor/vecka i Norge" ligger för närvarande på 1.0, vilket ju känns sådär. Till en början klandrade jag Emil för en stor del av mitt alkoholintag, men eftersom det faktiskt fortsatt sen han drog hem så ser jag det inte som någon annan utväg än att faktiskt erkänna: Det är antagligen jockes fel.
  
• Fått mina vader insmetade med tandkräm (Sensodyne Vital, som såklart inte finns att få tag på i Norge) av Emil. Sekunderna senare blev jag bombarderad med chips, av samma Emil, för att senare, i mitt flyktförsök undan de hårda chipsen, sprang in med vänster lilltå i en öppen spis och spräckte hela tåjäveln och även blodade ner halva köket. (Det blev en jävla pöl faktiskt! Gjorde sjukt ont, tamigfan)
  Senare fick jag bevittna en människas totala uppgång och fall: Emil fick nämligen tag i en brandsläckare, och ansåg att det var en väldigt god idé att gå in i vardagsrummet och spruta ner allt folk som satt där. Som vanligt när Emil får en "bra idé" så genomför han den utan att tveka, och skiter i sånna småsaker som att rummet innehåller alla mina & jockes kläder, två bärbara datorer, en tv, ett hemmabio och sen dessutom 1 st Askur och 1 st Martin. Martin:en blev lite mindre glad över Emils busiga lilla upptåg, och skällde ut den blonde jätten efter noter - för att mötas av en massa genomtänkta kommentarer så som att "Brandsläckarpulver är inte alls farligt för datorerna eftersom det inte innehåller *något ämne*. Det har jag läst." Det Emil kanske inte riktigt tänkte på var att det lägger sig som ett lager över precis ALLTING! Datorerna var klibbiga, väggarna, golvet, tv:n, soffan, bordet etc likaså. Men det var roligt, och jag ångrar inte att jag pushade Emil till att göra det. ;)
  
• Jag har lyckats bränt ganska mycket pengar, men även också faktiskt lyckats lagt undan lite. Dock hade jag inte tänkt spara så mycket fram till jul, utan mer låta det läggas på hög först efter jul. Alldeles för mycket som jag vill köpa just nu, så som t.ex. en iPod och en vinterjacka.
  
• Grabbarna har fått spö. Inte alla. Jag och Martin satt inne i vårat hus och mådde bra och lyssnade på musik samtidigt som våra kamrater fick duktigt med stryk på vår innergård. Sjukt konstigt att ingen av oss hörde eller märkte någonting om det som pågådde alldeles utanför.
  

Jag har spelat xbox, och Gudfadernspelet. Mycket, mycket roligt. Älskar sånna spel.
Dock ska jag lämna tillbaka xboxet till dess ägare, Julian Schneider, idag. Julian är en riktigt trevlig man, f.ö.

Sen är det såklart så att man saknar folk där hemma.
Att sitta i Klas soffa med en pilsner i handen och lägga upp våra planer inför kvällen - det saknar jag jävligt mycket.
Att sitta i Berras soffa på söndagen, med en fet pizza och någon form av alkoholfri vätska, och bara kolla på fotboll och skratta åt gårdagens idiotiska saker som hände, samtidigt som Gustav sitter och mest bara är jävligt trött - det saknar jag.
Mammas mat - det saknar jag.
Att ha en helt egen lägenhet - det saknar jag, även om vi bor jävligt bra här nu. (bilder kommer att dyka upp i senare inlägg)
Markus och mina oändliga konversationer om absolut inte ett skit/allting som går att fundera över, eller musik, det saknar jag nästan mest.
Det är fan jävligt mycket jag saknar, känner jag. Jag tänker inte skriva så mycket mer som jag saknar, men det är en hel del mer kan jag säga. Vissa vet om att jag saknar dom, andra inte. Vissa får reda på det i den här bloggen, andra har fått reda på det via andra sätt: msn, sms osv.

Nu ska jag gå ut och ruva Jocke, det tror jag att han har saknat.
Sköt om Er som bara fan, kära vänner!

Kommer ju hem till jul, och då förväntar jag mig inget mindre än ett par ordentliga jävla fester! =)