Helvetet i mig

Det som jag fruktat en längre tid har nu hänt.

Otroligt vad dåligt jag mår. Och sämre lär det ju bli säkert...

Ljuset är släckt.

Varför en klump i halsen?


Nu skiter jag i allting. Helt plötsligt får jag en anledning till att jobba hela kvällarna istället för att åka hem. Det är ju kanske en bra sak...

Mina visioner förblir visioner, och allting jag trott om mig själv och allting runt omkring mig är nu bekräftat.

90 % av mina tankar måste nu fokuseras på någonting annat.

Jag säger det igen: hej då...