Sanningar, anledningar, respekt och ansvar. Jag skrev det förut. Det är viktiga saker för mig, och kommer alltid till att vara det.
Jag hoppas jag kommer att mötas av Dem.
Såhär hårt borde det inte kännas.
Så djupt borde inte allting sitta.
Det rivs liksom ur mig.
Jag vill bara härifrån, till ett lyckligt ställe. En lycklig kropp. En lycklig hjärna.
Vi har ett löfte tillsammans, och det är det som driver mig framåt.
Min vision har ändå inte försvunnit, om än att den har ändrats till någonting helt annorlunda.
Hjärnan säger ifrån när hjärtat vill handla.
Fan va jobbigt det här kommer att bli. Har jag någonting att luta mig mot?
Jag blir snart farbror. Den dag jag reser för att se min brors barn kommer jag att tänka på allting som inte kommer med den resan. Allting som kunde kommit. Allt det underbara.
En tung tid väntar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad som en händer så finns crewet bakom dej ..
Lita på det!
//Mamman på Stenmalveien
Skicka en kommentar