Tur att internet inte funkar som det ska ändå

Inatt satt jag och skrev jävligt länge på ett blogginlägg. Det allra djupaste inom mig kom upp, fast så jävla odirekt som det bara kan bli. Metaforerna flödade, men det var det enda sättet jag verkligen kunde få ut allt ur mig.
När jag läser det idag ser det ut som att jag är djupt deprimerad, ståendes på randen av ett berg redo för att kasta mig ut för att ta reda på vad som sker efter döden.
Så är det absolut inte, och därför är jag glad att internet hade packat ihop någon gång medans jag skrev allt det där vilket alltså betyder att det inte kunde publiceras på min blogg.
Dock sparade jag det för att kopiera in allting idag.
Efter någon minuts övervägande, mellan låd-lyften på jobbet, så kom jag fram till att det nog inte var en så bra idé ändå.
Varför skapa onödig dramatik? Skitdumt ju...

Men jag har det sparat på datorn, mest bara som en reminder om hur min hjärna kan få mig att agera ibland. Kanske lite, lite för att jag i grund och botten också är ganska stolt över hur jag lyckades formulera mig...men det låter jag vara osagt, typ.
Någon kanske får läsa det, vem vet.

Askur slutade på jobbet idag. Sorgligt faktiskt, då jag verkligen tyckt att det varit riktigt roligt att jobba med den lille filuren.
Tur att Jon kliver in istället!

Askur blev nerbrottad/-greppad, tejpad runt fotknölarna, inburen till mini-frysrummet och instängd.
"Det var ju inte så farligt ändå?" tänkte jag, mycket med tanke på att de vi jobbar med verkligen är helt jävla vrickade (Dock ingen på något dåligt sätt, iaf inte då man känner dom.) och har gjort en hel del minst sagt skumme saker i livet.
Men det hade inte tagit slut där. Långt ifrån.
En kille greppade en vattenslang, två andra greppade en balja med grisister (fett. Äckligt som fan!) och en tog upp mobilkameran.
Han med vattenslangen stegar fram och öppnar dörren till mini-frysen, för att se askur med byxorna halvt nerdragna, i full färd att försöka få av den hårt åtdragna tejpen.
Så börjas det: Rune, karln med vattenslangen, håller in avtryckaren och fullkomligen dränker Askur på bara någon sekund.
Askur försöker fly, hoppandes jämfota ut genom dörren, bara för att mötas av en balja grisister rätt i plytet. Vattenslangen är fortfarande riktad mot honom med en konstant ström av kallt vatten skjutande ur sig.

Askur studsar runt, skrikandes och dyngsur.

Askur får ner nävarna i en balja för att kasta snö mot Rune, karln med vattenslangen, bara för att mötas av insikten av att han stoppat ner dom rätt i torris (Jäääävligt kall snö/is! -70 grader eller nå liknande. Används för att hålla frysta varor frysta ändå ut till butikerna).
"Aj-aj." tänkte jag då, för det gör hemskt ont att få på huden.

Här slutar "avskedsgåvan", och Askur får tillåtelse att gå ner till omklädningsrummet lite tidigare för att inte frysa ihjäl. Dock får han några rejäla handslag på vägen, och en massa lyckönskningar med det nya jobbet.

Det kanske låter som någonting grymt och taskigt, men känner man de här grabbarna så inser man att de gjorde det enbart för att visa att Askur hade blivit en i gänget.


Med det här så pass färskt i minnet så kan jag enkelt skriva att jag kanske blir kvar på Gilde för evigt, för faan vet vad dom gör med en... Den förra gångens "avskedsgåva" ska ju bräckas, liksom.

Jag slutar med sanningar. Det var en dum idé. Och tråkig.

Hej då, och ha en bra (ute)kväll!